Till att börja med är jag väldans ledsen för att jag har lyckats tappa bort ett USB-minne med flera bilder ifrån min tid på Nordiska Folkhögskolan. Alltså fem månader med bilder från lektioner, fester, frukostar, fotopromenader, Bohus fästning och allt vad hela den där studietiden innebar.
Skäms jättemycket.
Men! Något jag är glad för, som jag upptäckte på nytt när jag härom natten inte kunde sova, är att jag aldrig förr instagramat så mycket som jag gjorde under den här tiden. Jag borde ha en insta-tilbakablick också, för om det är någonstans jag levererat bildtexter så är det på Instagram.
Vi kör den återblicken senare.
Vi börjar istället såhär…
Varsågoda, här kommer några bilder som betyder mycket för mig från det gångna året. Några har aldrig tidigare visats och några kommer ni nog att känna igen.
Första bilden och svart på skallen
Jag köpte min MacBook Pro i januari och upptäckte Photo boothens värld. Det här var första bilden jag tog med datorn. Mitt hår var nästintill svart då. Några månader senare…
…såg jag ut såhär i huvudet. Gulblond.
Men jag var glad ändå! Det blev inte så långvarigt i alla fall. En misslyckad blondering, men äsch. Det var ju sommar och sol då.
Nordiska Folkhögskolan
Jag hade fått kläder från Zalando och skulle göra ett ”Dagens outfit”-reportage på bloggen (ni kan läsa om det här!). Jag gick på Nordiska Folhögskolan och bodde på internatet där rummen var på ungefär 9 kvadratmeter. En säng, ett handfat, en garderob, ett skrivbord, en hylla, ett fönster…och jag ville ha en clean vägg där jag kunde ta bilder på mig själv och mina nya kläder jag fått.
Det var lättare sagt ett gjort.
Klockan var närmare 22:00 en kväll mitt i veckan och jag var tvungen att få ut det här klädreportaget kanske snabbt. Kände verkligen att jag inte hade någon bra ”fotografera mig själv”-dag, men var fast beslutsam om att det skulle göras så det var bara att börja möblera om i mitt lilla lilla rum. Minst sagt kaotiskt, men som ni ser – det var ganska kul! Kolla inlägget här!
Så, om Zalando vill ha mer sådana här modereportage – give me a call.
P3 Guldgalan
Jag kände mig oerhört icke-finklädd under årets P3 Guldgala. Hade stressat från Nordiska och mötte upp min syster (som jag gick på galan tillsammans med) i en noppring pippi-tröja och håret i en slarvig uppsatt toffs. I farten hade jag tryckt ned en blå jeansjacka från Weekday’s sommarrea från året därpå. På en toalett på Restaurang Solrosen bytte jag om innan vi gick vidare till galans förfest på Pustervik några meter från Solrosen.
Väl inne på Pustervik möttes jag bara av paljett- och glitterutstyrslar och jag kände mig ännu mindre uppklädd. Bedrövligt! Det här var ju min livsförsta gala någonsin!
Men, jag var glad ändå…
…för galan var fantastisk fin! Så många bra människor, fin musik och god stämning. Ser fram emot P3 Guld 2014 mer än någonsin. Och då, jävlar i min lilla låda – jag ska vara galaklädd ända från tårna och opp.
För att titta på bilder från galan, klicka här!
Musikvideoinspelning med Ms. Henrik och H. M. Hammarin
Jag älskar att vara lite utav ”flugan på väggen” och smyga omkring och dokumentera när alla andra är mitt uppe i sitt. Jag fick chansen att följa med min vän Henrik när han spelade in en video tillsammans med Mattias borta i Frölunda i somras. Det var svettigt, intensivt men jäkligt roligt också. Ni kan läsa om hela den dagen här.
Två utav bilderna som togs under dagen blev senare singelomslag till deras låtar som förekom i samma video.
Ni kan titta och lyssna på dem här:
Hammarin – Livin’ a lie
och Ms. Henrik – Everybody’s in here.
Envy
Jag fick följa med norska duon Envy i samband med deras besök i Sverige och Rix FM-festival under Göteborgskalaset. Det var en tidning i Norge som ville se hur det gick för bandet när de var ute på sommarturné och bad därför om ett par bilder. Jag vet aldrig riktigt vad det blev av alla de där bilderna, men tydligen hade det publicerats. Kul!
Under sommaren har Envy haft en stor hit med Am I Wrong och det verkar som det bara går spikrakt uppåt för gänget. För övrigt, världens snällaste norrmän.
Vi hann med att besöka både morgongänget på Mix Megapol och P4 med PO Wenander. Återigen, det är så roligt att dokumentera och vara flugan på väggen som hela tiden är där men inte syns. Alltså, jag är ju lite utav en exhibionist och tycker om att både synas och höras, men när det kommer till sådana här grejer så vill jag bara smyga omkring och vara så diskret som möjligt. Nästan lite som en sport – en KUL sport.
Musikdirekt
Jag var fotograf under en utav Musikdirekts delfinaler som hölls i Trollhättan. Det var närmare tio olika band och artister som skulle ha pressbilder och livebilder samt vimmelbilder från hela dagen innehållande workshop, publikvimmel och förberedelserna.
Ja just det, jag träffade Finn där också. Han vad grym på djembe och körde bara massor av sköna club samba-beat under sin workshop med alla band och artister.
Jag träffade Finn senare samma sommar…
Way Out West
…fast då under helt andra former. Han stod uppe på scenen och spelade tillsammans med Håkan Hellström under hans fantastiska och helt oförglömliga spelning på Way Out West. Wow. Vilken kväll. Vilken euforisk känsla.
Håkan frälste mig den kvällen…
…och väldigt många andra denna afton också. Makalöst.
Det var en väldigt väderblandad festival iår. Det spöregnade och åskade om vartannat, för att några minuter senare vara solsken och världens tropiska värme. Jag gick i mina gummistövlar var dag (något som jag vissa dagar var grymt stolt över, och andra dagar…mindre stolt över, i alla fall när det kom till de tropiskt varma dagarna. Uh!).
Way Out West, ja. Jag har besökt festivalen två år i rad nu och det är en fantastisk fin festival. Oerhört välorganiserad, snygg, stämningsfull och – ja, jag måste ge dem en enrom eloge för den vegetariska maten de kör stenhårt med. Grymt bra koncept. Synd bara att inte fler förstår grejen. Jag är inte vegetarian till 100%, jag kan äta kött – men finns det vegetariskt alternativ när jag är ute och äter så tar jag gärna det. Alla får ju äta vad dem, naturligtvis – men jag blir så jädrans förbannad och trött på folk som säger
”Vafan, det finns ju ingen riktig mat här?!” när det inte serveras kött. Barnsligt, är vad det är. HUH-
Faen.
Arg.
Förlåt, nu fortsätter vi…
Förutom Håkan Hellström så var ett utav festivalen absolut bästa band svenska Goat.
Jag stod och lipade både i fotodiket och i publikhavet under deras spelning för det var så fruktansvärt mäktigt och…eurofiskt! Kändes som min själ var utanför kroppen nästan.
Om ni får chansen att se Goat live någon gång…eller, även när ni inte har chansen
- NI. MÅSTE. GÖRA. DET. PÅ. NÅGOT. SÄTT. ÄNDÅ!
Dömda @ Världskulturmuseet
Jag och två klasskamrater på Nordiska Folkhögskolan fördjupade oss lite extra i fotografi och deltog i projektet ”Dömda” på Världskulturmuseet i stan. Det hela handlar om som det låter, hur vi dömer varandra – varför är vi så snabba att döma, när vi vet hur ont det gör att bli dömd?
Det här var ett superkul, intensivt och lärorikt jobb. Vi fick göra en fotodokumentation kring föreställningen, workshopen och utställningen. Dessutom fick vi bege oss ut på stan leta reda på drygt 60 okända människor var och fotografera till ett bildspel i slutet utav workshopen. DET var svårt, men återingen – skitkul!
Photowalk
Återigen drog jag med mig några vänner från folkis för att delta i en photowalk. Det var Mats Alfredsson och Christer Hedberg som hade styrt upp det hela och närmare 200 fotografer deltog denna snöiga, kalla februaridag. Så enkelt koncept, men så jädrans roligt!
Ni kan läsa om och se alla mina bilder från dagen här!
Sweden Rock Festival
Världens bästa festival. Jag älskar Sweden Rock. Eller, tja – det vet ni väl vid det här laget. I alla fall om ni har följt alla mina lägesrapporter från årets festival.
Det här året fick jag plåta band som Kiss, Rush, Spiders, Accept och många många fler.
Har ni missat mina lägesrapporter från SRF, kolla in första avsnittet här!
Jag träffade återigen mängder utav nya människor som jag blev väldigt god vän med. Vi firade min födelsedag, åt smält tårta i gassande solsken, drack öl, tittade på band, dansade, solade i gräset, fotograferade, ”hängde”, skrek i en growl-bur, pussades, kramades…
2000-talets variant på 1969′s Woodstock. Jo. Så ÄR det.
Världens bästa Jörgen och Gugge…
…som hade VÄRLDENS finaste Sweden Rock-buss!
Fantastiska människor.
Jag fyllde 21 och firade med blommor i ett våfflat hår och åt smält marängtårta ute i den gassande solen.
Det var en fin födelsedag.
Spiders
Jag fick äran att följa med göteborgsbandet Spiders före, under och efter deras spelning på festivalen. Absolut roligaste jag gjort. Återigen: jag älskar fotodokumentationer och det här var utan tvekan det absolut finaste och roligaste jag fått göra! Ni kan se fler bilder i det här inlägget.
Tack!
Det här var första delen i tillbakablicken på 2013.
Vi fortsätter igen i nästa inlägg.
Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine.