Jag hittade en bra årslista på den här bloggen, så jag tänkte att del nummer två i ”året som var”-resumén får se ut på detta vis.
Årets viktigaste engagemang
För mig var alla festivaler ett intenstiv men väldigt roligt jobb. Jag tjänade inga större pengasummor på Way Out West, Metaltown och Sweden Rock; att springa fram och tillbaka mellan de tre olika scenerna och pressrummet där borta i Slottskogen, inte heller på en lerig galoppbana som luktade hästbajs och inte heller en gigantisk åker i Sölvesborg, (”Det ska upp så fort som möjligt!”, ”Jävlar – nu börjar nästa band!”, ”Skit också, jag missar det band. Uhu!”, ”Jag har druckit så mycket Fanta att jag kissar på mig och får överdriven sockerkick och tänderna fräter sönder!”, ”Faen att jag måste plåta Cat Power och faen att hon spelar samtidigt som Goat! Nu missade jag Run to your mama och jag gråter floder inombords!” etc.).
Men! Jag tjänade så mycket mer än bara pengar. Möten med massor av olika människor, bilder till min konsert-porfolio, likes på Facebook (yttre motivationen!), erfarenhet utav att vara en riktigt, fast ändå inte alls, pressfotograf med deadlines och stress i pressrummet, självförtroende och känslan av att jag faktiskt klarade det (inre motivationen!) och…tre fantastiska festivaler.
Jag hade hittat hem.
Årets ”Plötsligt händer det:”
Metaltown. Jag går på bajamajan och plötsligt händer det som man inte tror ska hända en.
Jag glömmer låsa.
Två sekunder öppnar någon trött och lagom bakfull kille. Hans slappa ansiktsuttryck förvandlas på en bråkdel av en sekund till rädsla, äckel, avsky och chock. ”OH JÄVLA…!” sen slänger han igen dörren.
Kvar sitter jag. Låser dörren förstås och började sedan skratta för mig själv.
”Jah, då har man varit med om det också…”
Årets bästa skivor
Jag lyssnar ju främst på gammal musik, och om jag väl lyssnar på ny musik så är det inte särskilt ny längre.
Enligt Spotify har jag lyssnade på Britta Perssons platta mest det här året, och den kom ju…tja…fem år sedan?
Britta Persson.
Oväntat.
Men utav årets släppta album vill jag uppmärksamma Witchcraft’s Legend (och samtidigt ge dem en eloge för fantastik spelning på Metaltown!) samt The Movements – Like Elephants (som hör till de snyggaste omslagen också).
Årets bästa konserter
Goat på Way Out West. Helt överlägset himla så absolutligen självklart ja. Jag stod i fotodiket och plåtade de tre första låtarna, men jag hade så svårt att fotografera då jag var helt uppslukad av hela spelningen med musiken, ljusshowen, dansen, publiken…allt.
Efteråt visste jag inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Jag sökte ögonkontakt med någon av de andra i publiken. Jag fick syn på en kille som skrek och gapade åt sina kompisar:
”Vad FAN vad DET DÄR?! Vad var det där?! Det var det bästa jävla band jag sett i hela mitt fucking liv!”.
Jag blev kär i honom.
Årets kärleksögonblick
Ja, förutom han jag la märke till i förra frågan så…
Alltså, det låter ju ganska diplomatiskt men jag säger ändå att…
mina vänner. Mina fantastiska vänner. Det här året har jag träffat och umgåtts med så fruktansvärt många olika typer utav människor. Jag har fikat och haft fotopromenader vid Gunnebo Slott med pensionärer som plåtat Sveriges rockelit som In Flames, Dark Tranquallity mfl.
Jag har hängt på ett berg med norskor som vilt och brett pratar om sitt fria och fantastiska sexliv.
Jag har druckit Sofiero på en bänk ute skogen med min nya bror som kommer från Västerbotten.
Jag har mysgråtit till Almost Famous med muskelberg som äter sju ägg till frukost.
Jag har tjötat i timmar på mitt gamla gymnasium med min gamla fotolärare som nästan inte kan gå längre på grund av värk i hela kroppen.
Jag har hängt med min bästa vän från Medieprogrammet som gått och blivit hipster, men är fortfarande min bästa vän från gymnasiet.
Jag har…
varit med alla. Och jag tycker om dem alla.
Årets resor
Jag är ju ingen res-van person som ni vet vid det här laget. Så, Stockholm för mig var som sagt en stor grej. Stockholm blir aldrig min stad, men jag är tacksam att jag fick komma kliva in i hens vardagsrum för ett slag.
Årets träning
Den jag hade tänkt genomföra…
Årets besvikelse
Att jag inte fått tummen ur mer till att göra sådant som jag verkligen velat.
Årets person
Jag får säga två.
1. Min syster Louise. Hon har alltid varit min bästa vän och bästa syster. Vi ses inte lika ofta och gör inte sånt vi gör förut, men vi har utvecklats och gått mer åt våra håll och det vi verkligen är intresserade utav. Från det att hon knappt vågade svara i telefon så ringer hon världens mest komplicerade samtal till olika stanser och platser. Hon vågar, vill och kan så fruktansvärt mycket. Älskar henne.
2. Min vän Daniel. Från det han sa på vår allra första lektion på Nordiska Folkhögskolan:
”Alltså dina ögon är ju schuuukt snygga!” på norrländska, varpå jag rodnade som en skämslig liten fnittrig tjej,
har vi varit som syskon, bästisar och bundisar. Han är bra. Jättebra.
Årets fotografi
En bild som jag känner att
”Fan…den här blev rätt sjyst alltså.”
Ann-Sofie Hoyles från Spiders och deras spelning på Sweden Rock i somras.
Årets personliga utveckling
Skickade in mina papper till Skatteverket och bestämde mig för att starta eget som fotograf och ”mediabrud” (som jag egentligen borde gjort för längesen, men ändå!), samt resorna till Stockholm som jag i början av året var en omöjlighet att kunna genomföra. Men det gick.
Årets hipster
Kristian, haha. Men världens bästa hipster.
En väldigt duktig fotograf också. Kolla på hans hemsida här.
Årets konstigaste familjebild
Julaftonsmorgon och Mr Grey och jag är uppe klockan 06:40.
Årets plats
Sweden Rock.
Jag behöver inte förklara.
Årets fest
Jag har aldrig haft så roligt som på Nordiska Folkhögskolans avslutningsfest. Vi kramades, dansade, fotograferade, pussades, slogs, brottades, spelade, hoppade tillsammans.
Som ni ser, jag hade the look och Daniel hade…Jesper.
Lägg märke till min oerhört snygga dryckeshållare, som i själva verket är en gammal canon-väska för små objektiv till analoga kameror.
Årets frisyr
Jag får inte åka till Tyskland nästa år om jag klipper håret, har mamma min sagt.
Hårda bud.
Det här hår-året har inte varit särskilt intressant. Eller, jo – kanske lite intressant då jag inte brytt mig om att göra ordning det särskilt mycket. Våffeltången har legat orörd iår.
Men om jag skulle gå till frillan någon gång och be om en ny frisyr så blir Keith. Förvisso är ju det här typical Pinterest-bilder på rock’än röll-stjärnor som vi alla vill bli och vara som.
Men…ja, det är ju fint. Skétafint tycker jag.
Årets avslut
Skolavslutningen på Nordiska Folhögskolan.
Ni kan läsa om mina rödsprängda ögon, flytten från studentrummet och snörvelkramar här.
Årets projekt
Skivbutiks/vinylnörden jag gjorde på Nordiska. Vår linje hade projektet ”Samhällsbilden” där vi skulle ta upp något aktuellt problem, förening, debatt eller liknande kring ett valfritt ämne. Det var ganska spretig uppgift, det går ju att göra en sådan uppgift om princip vad som helst kändes det som. Jag hade flera idéer. Jag ville ju att det skulle bli så bra som möjligt, därför ville jag göra något som jag kände att jag ville fördjupa mig i. Projektet blev då ”Nördar” inom musiken, sådana som fortfarande ränner ute i skivbutiker, ser charmen i att bläddra bland skivkonvolut i hyllor och upptäcka nya band och artister – istället för att klicka på en knapp och få allt serverat i digitala filer. Jag ville höra deras tankar kring varför de tror skivbutik efter skivbutik lägger ned och hur framtiden ser ut för den marknaden.
Årets ”sak som varit på todolistan under flera år och äntligen blivit av”
Starta egen firma.
Få fotopass till Sweden Rock Festival.
Årets fotografer
Emma Svensson (återigen – tack för hösten hos dig!)
Anton Corbjin (se svaret på frågan nedan och ni förstår!)
och min fotolärare från folkhögskolan Per Hanstorp. Tack ska du ha! Du lärde mig mycket.
Årets dokumentär
Tack till min fina radiokollega PO som tipsade mig om den här med Anton Corbjin. Väldigt berörande och fin.
Den kom förvisso 2012, men jag såg den 2013 så…för mig…är den…iår.
Årets look
Manchesterdräkten (jojomen, det var tillhörande byxor i samma ”randighet”) jag köpte för sex år sedan på H&M. Då var den som ett tält på mig, men jag skulle skämmes ta mej faen ha den ändå. När Radio 88 var på julbord tidigare i december fick den åka på igen. Skjortan köpte jag för 50:- på Indiska för två år sedan.
Så det kan gå – men faen vad snygg jag kände mig.
Årets mest oväntade
En kille ville bjuda ut mig på dejt.
Och jag vet fortfarande inte vad det är, hur man gör och allt sånt där riktigt.
Årets förhoppningar inför 2014
Jag är igång med mitt företag.
Jag är lite lagom rik.
Jag har ett litet bra jobb jag trivs med.
Jag har flyttat hemifrån.
Jag har världens finaste fotoutställning.
Jag är kär.
Jag är glad.
Och jag har det jäkligt bra.
Årets nyårslöfte
Istället för att bara tänka ”Det skulle jag vilja göra…”
så ska jag säga ”Det där gör jag!”.
Man kanske inte få säga eller skriva ut sitt nyårslöfte?
…
Nähä, men…
jaha, jag är glad ändå!
GOTT NYTT ÅR, PUSS OCH KRAM, ÄNNU MER FRED OCH KÄRLEK!
Med vänlig hälsning Josefine.