Klockan är 20:15 och jag sitter som så många gånger förr inne på rum på internatet på Nordiska i Kungälv. Jag dricker kaffe med för mycket mjölk ur ett klassiskt saftglas från IKEA, en sånt glas som man alltid drack mjölk och äppeljuice ur i grundskolans matsal. Lyssnar och sjunger med till Rodriguez’s I Wonder, samtidigt som jag med ena örat hör den två meter långa norska och Vreeswijk-imatören sitta ute i allrummet och spelar på en ostämd gitarr. Vi är nog båda väldigt väl medvetna om varandra, att vi sitter på varsitt håll och lever i varsin liten musikbubbla. Kanske sitter han också och bloggar mellan ackorden och sången. Rodeo.net? Bubbleroom?
Nä. Vet inte. Något norskt kanske. Kempebloggen?
Jag har nu införskaffat inte en, utan TVÅ tändare till mina värmeljus jag köpte häromdagen och skrev i ett tidigare blogginlägg. De lyser så fint nu och jag har det riktigt bra på mina kvadratmetrar här i Kungälv. Hela rummet har fått en liten pimp efter att en utav mina bästa vänner kom och överlämnade en Alla Hjärtans Dag-present. Nu kommer jag att kunna sova gott om nätterna, eller…tvärtom? Jag kommer väl stirra upp på väggen mest hela tiden och betrakta mina beatlar som går över mig likt de där fåren man ska räkna om nätterna när man inte kan sova.
”En George Harrison med finaste denim-klädseln, en Paul McCartney (som går barfota och röker! Herregud, Mr. Bad Guy himself!), en Ringo Starr med näsa och en vitklädd John Lennon…En George Harrison med finaste denim-klädseln, en Paul McCarney (som går barfota och röker! Herre…)…” and so on.
Imorgon åker jag till Stockholm över ett par dagar. Tåget går kl 15:00. Jag har inte hunnit bli något nervös (samtidigt som jag skrev det där kröp stressen fram, oj då…). Okey då, lite grann. Men mest exalterad och glad.
”Jaha…och vad ska du göra där då?”
Det vet jag inte riktigt. Jag ska…se staden. Äntligen ska jag få se den på riktigt och inte bara åka dit och vända som jag gjort de tidigare besöken. I lugn och ro ska vi promenera på gatorna fram, titta hit och titta dit, ramla in på det haket där för att sedan fortsätta åt det hållet och bara…va.
Nog har vi några platser vi vill besöka. Dramaten, Fotografiska och titta på bl a Rockfoto pågående utställning, gå till plattan och ta typical turistbild…
Oh! Icke förglömma – vi ska vara med under en TV-inspelning av Veckans Svensk med Per Lernström som programledare. Vi ska sitta i publiken. Himla käckt!
Samtidigt vill jag inte ha för många ”måsten” i staden. Jag vill hitta oväntade och gömda hak som man bara råkar ramla förbi.
Även om trippen till Stockholm inte är Göteborgs-relaterad så kommer jag självklart ta väldigt mycket foton som jag delar med mig av här på bloggen. Jojomen.
Hela den här idén med Stockholms-trippen kom till likt en klassisk ungdomsfilm-scen i Fucking Åmål-anda.
Jag satt hemma hos min vän, som jag ska åka tillsammans med, och tittade på en film. Natten hade nästan blivit dag och koncentrationen på filmen var inte 100%.
”Jag vill åka iväg! Bort!” sa jag rakt ut.
”Jaha, vart vill du åka då?” frågade min vän.
”Jamen…Stockholm! Ja, Stockholm. Jag vill SE staden!”
”Jamen då gör vi väl det då?”
”…ah, okey!”
Någon dag senare var tågbiljetterna kirrade.
Och nu sitter jag här med resväskan färdigpackad. Imorgon åker jag iväg och jag är så glad!
Nu är det tyst om norrmannen där ute. Kanske man borde bjuda på ett glas kaffe och säga
”Hej, jag har fått världens finaste Beatles-tavla och ska till Stockholm imorgon. Jag är glad! Låt oss skåla!”.
Fred och kärlek, puss och kram!
Mvh Josefine