Jag brukar inte vara den som går runt och är bitter.
Otfast är jag ganska glad. Faktiskt.
Den senaste veckan har jag dessvärre varit lite smånojig över olika saker,
och även om det bara är små skitgrejer jag blivit irriterad på så har jag på något sätt viljat få ur mig det.
Jag vet, jag är säkerligen inte ensam om det så jag tror inte att jag skriver något unikt nu.
Oftast brukar jag köra på den där ”om man pratar jättefort så att någon knappt hör vad jag säger och knappt jag själv heller
så verkar det inte så viktigt och jag verkar heller inte så himla ledsen över det”-metoden.
Funkar ibland.
Jag pratar om hur jag slinter med rakhyveln och skär upp högra pekfingret och likt Psycho-filmen blodar ner hela badrummet på internatet.
Jag pratar om min iPhone som flög rakt ner på stengolvet i mitt rum med displayen före och därmed blev totalkrashad.
Jag pratar om hur Telenor snodde åt sig min telefon i tre timmar för att göra en säkerhetskopiering. Har aldrig känt mig så naken i hela mitt liv.
Jag pratar om mina nyinköpta värmeljusstakar och tillhörande värmeljus…och min obefintliga tändare som behövs för att lysa upp och få fram den mysigheten jag så väl hade planerat (trodde jag) när jag köpte stakarna.
Men,
de där grejerna tänker jag inte skriva om nu. Jag skriver om en jätteliten grej som hände igår, men som fick mig att bli glad.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Paprika, Allum i Partille. Jag äter lunch efter att ha spelat in ett radioprogram på Radio 88.
Känner mig väldigt seg och trött. Ful också. Vill gömma mig. Ta på mig Harry Potter-manteln (om ni vill spela in den scenen själva kan ni ju alltid kolla på den här tyska instruktionsvideon. Det var den enda jag hittade som på något sätt kunde förklara hur jag menar…). Lite som snöbollstaktiken ”Jag får kasta på dig men du får inte kasta på mig” fast i det här fallet ”Jag får titta på er men ni får inte titta på mig”. Hade varit skönt.
Tjejen i kassan ser ut som Cleopatra med stram hästsvans, eyeliner, fylliga rosa läppar och stora bruna ögon. När hon lagt upp min kycklingsallad på en tallrik frågar hon:
”Vill du ha en apelsinskiva på? Så blir det lite finare.”
”Ja tack. Så kan jag Instagrammma det sedan med massa lockande hashtags!” svarade jag.
”Åh! Då måste du ha ett myntablad också!” sa hon och placerade noga ut myntabladet över den gyllene apelsinklyftan.
Jag älskar när folk FÖRSTÅR hur viktigt det är med matbilder på Instagram.
Tack för det, Cleopatra.
Fred och kärlek, puss och kram!
Mvh Josefine
