Fredag den 15 februari ringde klockan 05:50 för mig i Kungälv. Under sportlovet har det varit näst intill folktomt på hela internatet på skolan, så jag kunde i lugn och ro stöka omkring, duscha och lyssna på musik i huset som jag vanligtvis delar med sju stycken andra människor. Kändes bra.
Om ett par timmar skulle jag sitta på ett tåg till Stockholm. Inledde det hela med att skära mig i tummen. Finservett och hårsnodd fick agera first aid kit.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Jag skulle åka med Anton. Han studerar på universitetet och hade föreläsning på morgonen. Jag följde med som väskpassare.
Vi möttes upp vid Backaplan och slog följe med varsin stor resväska vidare uppför backen till humanisten.
Anteckningar från mitt anteckingsblock:
” Klockan är 09:28. Jag sitter i cafeterian på Göteborgs Universitet, Humanisten med två stora resväskor samt min handväska omkring mig. Jag ska resa, det kan vem som helst som sitter i samma sal som mig här och nu se. Men ingen kan se vart jag faktiskt ska resa. Väskorna är så anonyma och intetsägande. Inte massor av klistermärken med ”I <3 NY”, ”Mallorca Forever!”, ”Bonjour France” eller något liknande på utsidan.
”Nej, mina vänner här i cafeterian. Vet ni vad?” *tar av mig de blå hörlurarna, stänger igen lappetoppen, kliver upp på bordet och ställer till med en scen likt Hair och I Got Life-numret.*
”Jag ska åka till Stockholm idag!”
Faen vad exalterad jag är.
Nej, jag gjorde inte så. Men jag skulle kunna, om jag hade vågat lite mer.
Jag gör det nästa gång. Det här är ju trots allt mitt första besök på Universitetet. Inte som folkhögskolan i Kungälv där vi får måla med akvarell på lektionerna…”
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Anton kallar min folkhögskola för ”lekskola” då han själv studerar svenska språket. Jag är inte avundsjuk på honom, men för att lätta mitt dåliga samvete om att vi målar med vattenfärger istället för att plugga glosor och läsa 400 sidor var och varannan dag till läxa så satt jag med min lappetopp i deras cafeteria och jobbade med mitt projektarbete. Vad det är tänker jag avsölja någon annan gång.
”Utanför fönstret ser snö och slask. Träden är nakna och gråa med marken snöig och vit. Senast jag gick här, längs Näckrosdammen och lekplatsen var det lummigt och grönt. Gräset behövdes klippas och folköl från förra veckans Way Out West låg lite här och var på lekplatsen. Det var varmt och jag släpade en lila och trasig, återigen, resväska efter mig som jag hade fått hjälp att binda en gasbinda runt om för att inte tappa ut all min packning på gatan.
Det var då det.
Tegelhusen kring Universitetet passar in i vilken Hitchcook-film som helst. De är höga, spetsiga tak med många små fönster och mörkt tegel. Riktigt pampiga, men lite läskiga på samma sak. Jag har sagt många gånger att det skulle vara himla fräckt att bo där. Det tycker jag fortfarande, men jag skulle ändå inte vilja göra det. Det verkar så, återigen, läskigt. Förestället mig hur korridorerna där inne liknar dem i The Shining med Jack Nicholson. Uh.
Jag sitter här på Universitetet för att jag om några timmar (fem timmar och 15 minuter) ska åka till Stockholm. Anton ska också med. Han har föreläsning nu. Svenska Språket. De pratar tydligen om uttryck som ”Ba!” och könsbegrepp (heter det så?) som Hen.
Hoppas de lär sig fräna Stockholmsuttryck också. ”Tjena Gussen…på bussen…”.
Ja, det är min status här och nu.
Jag börjar bli lite pissenödig också. Vågar inte lämna alla väskor här och kan heller inte släpa med alla in på dass. Vore himla bökigt. Jag får vänta på Anton och tills han har rast. 37 minuter. Jag klarar mig. Å andra sidan är jag sugen på ytterligare en kopp kaffe, men då kommer det sedan vara kört att kunna hålla sig till halv elva.
Sicka problem jag har.
Men, ja – ni vet ju, jag är glad ändå!
Nu ska jag jobba med mitt projektarbete. Vår fotolärare sa att vi hade ”Eget Arbete”-vecka, och inte sportlov. SÅ det så.”
Image may be NSFW.
Clik here to view.
”Kl 11:30 kom Anton gående och mot mig, som var mitt uppe i att knö tillbaka min lappetopp i resväskan. Med lite våld och motivation går allting.
”Jaså, Stockholm säger du…”
Med tre timmar kvar till att vårat tåg skulle gå bestämde vi oss för att äta lunch. Jag älskar mat, men att hitta ett ställe i stan där man inte blir rånad samtidigt är inte lätt. Jag vill ha mat. Riktig mat. Inte något flott som i menyn låter superexotiskt och kostar skjortan. Saluhallen är numera mitt favorithak att käka på i Göteborg. Deras enkla men ändå rejäla husmanskost för endast 60:- – fantastiskt. Det är inte längre svårt att välja vad man ska äta i Göteborg för en student. Och mätt – det blir man. Med besked. Tack för det, Saluhallen. Tack för det.”
Image may be NSFW.
Clik here to view.
”Så, vi åt på saluhallen framför den där charken där man ser hela disken med kött och djurligt innehåll i alla dess former. Å andra sidan var jag såpass hungrig och fokuserad på min ugnsbakade lax och kokta potatis med remouladsås att jag inte ägna särskilt mycket uppmärksamhet till den där levern som blänkte innanför glasrutan. Det var först efter att vi båda hade ätit upp som jag la märke till allt som låg där.
”Lever. Är du sugen?” frågade Anton.
”Njo…. Men, vem bestämmer eller kommer på vad man kan äta och inte äta utav djuren? Att vissa kroppsdelar på kossor, grisar osv är finare än andra delar osv?”
”…Regeringen.”
End of discussion.
Antonr börjar prata om när Mat-Tina var gäst hos Mia Skäring och berättade om när hon tillagade fårtunga. Tydligen hade hon lagt upp en bild på Instagram där hon haft fårtungan i sin mun och posat.
Uhu.”
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Vi lämnade Saluhallen. Mätta och glöjda (glad + nöjd = Glöjd). Eller, tja…. inte Anton. Grinig över att resväskan hade gått sönder i handtaget. Sökandet på silvertejp hade börjat.
Vi gick in på Akademiska Bokhandeln. Hittade klister och häfta-avdelningen och köpte en brun tejp. Antons resväskaa liknande en halv och misslyckad mumie efter allt tejpande.
Kaffe på det. En vanlig svart, en med mjölk. Mellanstora koppar. Jag tänkte att oftast brukar de små kopparna vara i espresso-size utan påtår. Den här gången gällde det INTE. De mellanstora kopparna hade kunnat fylla fontänen vid Poseidon. Det riktigt skvalpade om magen när vi druckit klart.
Skumpeliskump.”
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Om man tittar vidare i mitt anteckningsblock hittar man osammanhängande meningar som t ex…
”Mail – någon vill köpa en tavla på Justin Hawkins
Väntar på tåget. Får mms på katter. Skrattar ihjäääl mig.
Sitter på tåget 15:05.
Åker iväg.
Lyckan. Förväntan.
Jag är så glad.”
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Avslutningsvis kan man hitta det här, innan jag slängde igen datorn på tåget:
”Sitter på tåget nu. Utanför tågfönstret ser jag skog, skog och återigen skog. Några åkrar och fält också. Ett enstaka rött hus här och var. Våra förhoppningar om att vädret skulle vara finare ju närmare Stockholm vi kom har dessvärre inte uppfyllts.
”Det ser ut som Ryssland det här….”.”
Image may be NSFW.
Clik here to view.
…sedan försvann Anton och jag in i varsin bok. Han var svår och djup med Lars Noréns självbiografi,
medan jag körde på Fredrik Lindströms Vad gör alla superokända människor hela dagarna”.
Ungefär…samma sak.
Och DÄR började vår resa. Hur den fortsatte kommer i nästa inlägg.
Puss och kram, fred och kärlek!
Mvh Josefine