När jag skriver detta är klockan 04:32 och jag kan inte sova. Jag har legat klarvaken i två timmar nu, vridit och vänt mig fram och tillbaka i sängen och bara tänkt massa jobbiga tankar. Som den där äckliga clownen i Stephen Kings ”Det” (jag länkade trailern där för att ni ska veta vilka det är. Fick ju stänga av ljudet på datorn till och med för att jag var så skrajsen) som en kompis och jag av någon anledning bestämde oss för att se i helgen. Under själva tittandet var det inte särskilt obehagligt, men nu minsann – när man ligger vaken i timmar och inte kan sova – då kommer allt krypande. Huh!
Sedan tänker jag på framtiden, hur man blir dumpad på värsta sätt och min dröm jag just hade; om hur jag slarvade bort viktiga lösenord till en bröllopsfotografering (”Du är så jädra slarvig, Josefine! Hur ska det gå med ditt företag, ha? Ha?” sa dem till mig i drömmen).
Ang. filmen vi såg, ”Det”, som sagt – den var inte ett dugg jobbig att kolla på. Förvisso var det söndag, runt 13:30-tiden och ljust ute när vi såg den. Kändes lite som när Ghost spelade mitt på blanka dagen under Metaltown (ni vet, det där ”rosa-fluff” bandet - läs här).
Vad jag vill säga efter att ha sett den här filmen (smart att skriva om det den här tiden när alla andra sover och jag själv redan har skrämt upp mig i typ två timmar av att tänka på filmen, men jaja…), hur jag än skriver om detta så kommer det nog låta ganska diffust, flummigt eller överdriven tankeverksamet (kan man säga så?), men jag gör det ändå.
Ni som sett ”Det” vet ju vad den handlar om; en typical skräckfilm. En clown, Pennywise som skrämmer liv på en småstad. Vaknar upp var 25-30:de år och har ihjäl människor, oftast småbarn.
Ett kompisgäng på sju elvaåringar som är lite utanför, går samman och ska förgöra Pennywise. Samtliga har sett honom i olika skepnader under olika tillfällen, både mitt under blanka dagen och om kvällarna, och den här clownen vet vad man är absolut mest rädd eller känslig för och använder det som någon form av lockbete.
En pojke ser sin far som ett par år tidigare dött i kriget
och en annan ser sig bror som blivit ett utav Pennywise offer några månader tidigare.
Fast…det är ju inte hans far, och inte heller den andres lillebror – det är bara ett spratt alltihopa.
Men istället för att följa med den som man tror är sin pappa, eller sin lillebror
så får man försöka se förbi det. ”Du finns inte, du är inte på riktigt” – och så försvinner det.
Och så är det ju med allting. I verkliga livet också.
Oavsett om det handlar om mardrömmar eller tankar på att man har tappat bort viktiga lösenord till bröllopsfotograferingar eller är helt jävla oduglig och känner att man inte kommer kunna driva sin verksamhet.
Inte bara i en Stephen King-roman från 80-talet.
*ungefär här lämnar jag min trygga säng och går ut i köket för att hämta youghurt. Är inte hungrig men vill ändå äta någonting. Skrämmer upp mig själv när jag går ut i ett kålsvart mörker och in i köket. Öppnar kylskåpet fort som faen för att få ljus och går sedan snabbt tillbaka till mitt rum igen…*
Jag sa det till min kompis som jag såg filmen tillsammans med också, att man kan påverka sina mardrömmar.
Om han förstod vad jag menade vet jag inte, men jag skriver det här ändå.
När man är mitt uppe i en mardröm, man känner att något obehagligt är på väg att hända eller att en dum, äcklig, hemsk person försöker förgöra eller förstöra för en – så går det ju faktiskt att koppla bort rädslan, även om det är jättesvårt ibland.
Jag har gjort så flera gånger, det har varit drömmar där jag blir misshandlad eller fått ett vapen riktat mot mig och jag vet att hen snart kommer att skjuta mig.
”Okey, det här är en dröm. Jag känner ingen smärta och jag förlorar ingenting om jag går å dör här och nu…”
på ett ungefär.
Och när man väl förstår det i drömmen, att det just är en dröm – då vaknar man oftast helt cool-lugn. Då var det inte så farligt.
”Du blir vad du tänker på” som de säger i The Secret. Jeap, om jag är troende på något sätt så är det i/på The Secret. Det är bara lite…svårt ibland, precis som det kan vara i mardrömmar. Och verkliga livet med för den delen…
Jag tror på det där.
Du kan styra dina tankar, du blir vad du tänker på, dina tankar manifesteras, tankar blir saker…
Fokuserar du hela tiden på det dåliga; att du inte bor i det huset du vill bo i, är tillsammans med något du inte inte är kär i, har ett jobb du våndas över att gå till varje morgon – klart som faen att du får mer utav allt det där.
Och att jag ganska ofta både skriver och säger det beror på att jag ibland måste säga det till mig själv också när allt känns som jobbigast. Och just nu är det nästan lite allting som känns…jobbigt.
Om du frågar om en kvart igen så kommer jag nog känna något helt annat.
Det går inte att vara medveten om sina tankar hela tiden.
Vi tänker cirka 60 000 tankar varje dag – det är omöjligt att styra varenda en utav dem.
Men jag tror att om vi bara är liiite mer medvetna och uppmärksamma om hur vi känner och mår så tror jag att vi kan påverka så mycket i våra liv. Ibland behöver vi kanske ens göra något direkt val, utan det hela löser sig automatiskt. Det försvinner på ett naturligt sätt, men så att det ändå känns som ”någon” har ”fixat det” för en.
Ibland känns det som många är rädda för att ens uppmärksamma sina tankar. Alltså, tänka på vad man tänker på och hur man känner efter. Att man ”schasar” bort dem och bara fortsätter i samma spår om och om igen,
eller helt tvärtom! Att man fokuserar alltför mycket och lägger ned så oerhört mycket tid till dem och kanske…fastnar. Fastnar i en ond cirkel och inte vet hur man ska ta sig ur dem.
Jag vet inte bäst, jag vet bara vad som funkar för mig när man befinner sig i en sådan situation att man tänker för mycket;
att andas, samla lite jävlaranamma-power och tänka
att det är skittråkigt att vara ledsen.
Så,
istället för att ligga kvar i sängen med de där jobbiga tankarna, vrida och vända på sig hela tiden och tänka samma sak om och om igen så försökte jag vända på det hela. Ingen idé att ligga kvar; gå upp och käka lite youghurt och skriv om clownen istället, Josefine.
”Okey, det här är bara dumma tankar som bara försöker förstöra för mig och göra mig ledsen.”, sedan så blir jag som en blandning
mellan han och han, den här och den här låten
Ja, bra!
Nu känns det bättre.
Nu ska jag hämta mer youghurt och tänker inte somna om. Klockan är redan 06:17 och dagen har börjat för mig.
På riktigt.
Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine.