Från Sveriges största festival och ut på vischan igen.
Jojomen. När jag inte står i diket under Kiss, smakar på pissljummen öl på en husvagnscamping eller försöker sjunga med i Ballrom Blitz mest falsett:iga parti tycker jag om att åka iväg på småvägar som ser ut att leda till the middle of nowhere.
Ibland hittar man kossor…
…som står och är fina på dalar och kullar.
Gamla grejer tycker jag också om. Morsan hade en gång en second hand-butik i Sollebrunn.
Jag är en ganska billig brud.
Alltså, jag köper inte så mycket dyra kläder.
Får ångest om jag köper ett par jeans som kostar mer än 300:-.
Det mesta jag äger har jag ärvt från syrran eller mamma, fått från mammas affär, fyndat längst ned i REA-korgen inne på H&M eller fyndat på någon andra hands-affär i nån’ okänd ort.
Men det är ganska kul den där biten, att mixa och matcha gammalt och nytt och få det att gå ihop.
Min balklänning i 9an var mammas kjol (som från början var en maxiklänning och min mosters gamla jeans men sedan sytts om) som jag drog upp över tuttarna och – ta-daah! En klänning. Till det hade jag ett par kilklackar som mamma köpte på Kungsgatan i Göteborg för närmare tio år sedan. Mina smycken hade vi gjort utav pärlor från en hobbybutik i Alingsås som så käckt hette ”Flitiga Lisa”.
Ibland går det,
ibland går det inte alls.
Men det är alltid kul att prova!
När mamma och jag satt i bilen påväg hem från Sweden Rock, fast i en kilometerlång bilkö med en bil vars motor började koka sönder, sa hon plötsligt till mig:
- Josefine, till hösten ska vi köpa en ny garderob till dig…
Jag bara tittade på henne. Fattade ingenting.
- Vadå? Jag har ju massa kläder!
Och ja, massa kläder har jag. Jag sparar och sparar och sparar. Vill inte slänga saker. Kämpar tills jag blir helt genomsvettig när jag ska försöka komma i de där randiga Steven Tyler-brallorna jag köpte i 8an och blir sedan sur över att de sitter lite tight över rumpa och låren och inte sådär löst och gött som de gjorde när jag köpte dem för…7 år sedan?
Mamma gillar också att fynda gamla prylar. För ett par dagar sedan åkte vi till Antikladan i Lilla Edet för att kolla in gamla prylar.
Egentligen har vi båda fått lite nog utav det där i och med att mamma hade second hand-butiken, men samtidigt kan vi inte riktigt låta bli att kolla in i andra hands-affärer, åka på auktioner och liknande. Man har blivit lite mer friare i sitt sinne och vågar tänka ett steg längre.
”Kan man måla om den där möbeln?”, ”Det där skulle man kunna klä om med ett sånt tyg…”.
Så,
kanske ni suckar, buar och bäar om den här vintage-trenden.
Men, jag har inte skrivit om det. Jag har inte startat vintageklänningsuthyrning a’la Elsa Billgren (eloge till henne, jäkligt smart grej faktiskt!).
Så, nu ska jag skriva om gamla grejer.
Jag är ingen expert på det,
men jag gillar att…titta, inspireras och få idéer av att bara gå runt och kolla lite.
Så, mamma och jag gick runt i den här miljön. Vände på porslin, tidningar, möbler, lampor, tavlor och liknande.
I bakgrunden spelade passande musik från 50-, 60- och 70-talet. Då blev man glad i magen.
Musiknörd som jag är så tycker jag att…musiken som spelas i affärer avgör hela den här grejen som så fint kallas shoppingglädje.
För hög musik: ”Fu no way, jag vill gå härifrån direkt. NU!”
Ingen musik alls:”Oj, här vågar jag ju knappt andas, jag går.”
Fel musik: ”Johan Falk: Amäh vafan…”
Rätt musik – ”Här tänker jag gå mest hela dagen, oavsett om de säljer skruvmejslar eller solrosfrön.”
Rimligt.
När jag flyttar till min egna lilla lya så ska jag ha orange, rött och svart mest överallt.
Ljust och fräscht är fint, men det är ännu finare med 70-talsfärgerna. Jag blir så glad i magen av det. Varmt och skönt. Snällt och fint.
Eller, jo…
Om jag skulle ha ett vitt rum så skulle det vara runt och mjukt, som när Ann Marget i Tommy krossar spegeln i rockoperan Tommy. Såhär.
Den här tösen var också sugen på gamla prylar. Hela hennes familj var uppklädda i 50-talsstil och tittade på gamla vinylspelare, flipperspel och stolar. Man blev så glad i magen av att se dem tillsammans. Mer sånt.
Det mesta man tittar på är helt onödiga grejer. Sånt som bara ska stå på ett bord i vardagsrummet och vara fint. Men…jag har så mycket sådana grejer redan. För många grejer. Inte minst böcker och flaskor.
Min första grej jag plockade på mig i den här antikladan var en kylskåpsmagnet med tryck utav Alphonse Mucha.
För att göra det kort: Alphonse Mucha är världens bästa konstnär. Nästan i alla fall.
Han kom från Prag och var verksam under 1870- och 1880talen. Främst var han affischkonstnär och tecknade ofta romantiska och bohemiska målningar. Mycket drömmande blomsterflickor, om man ska förklara det enkelt. Fantastiskt fint. Ni måste titta!
Sedan kom vi fram till de här fantastiskt fina ölburkarna från 70-talet. Jag ville ha allihopa.
Vad jag skulle göra med dem?
Tja, jag vet inte. Ha dem som blomstervasar, burkar eller bara…ha dem stående. Stå och vara fina i ett hörn.
Inga’ Kosta Boda-vas här inte. Och om jag ska vara ärlig så tycker jag att sådana här grejer är mycket roligare. Och finare.
Undrar om man kommer kunna köpa Kung, Sofiero och liknande ölburkar i någon antikaffär om några år.
Trots att jag gärna ville ha dem allihopa, så bestämde jag mig för att inte köpa någon.
Tur då att mamma plockade ut ett par stycken och köpte åt sig.
I skrivande stund står de i vardagsrummet i en pyramid bredvid tv-soffan.
Mycket finare att kolla på ett par 40 år gamla ölburkar än Hem Till Gården. Mycket.
Ladan var enorm. Det tog aldrig slut. Olika vinklar och vrån, över- och undervåningar, rum och salar.
Shit asså.
I slutet av shoppingturen fick vi nästan springa igenom de olika rummen för att hinna med att kolla in allt.
Det är fantastiskt att de hade sån ordning och reda på sakerna som ägarna verkade ha. Det kändes så fint och fräscht.
Förvisso var inte det här någon vanlig second hand-butik, men ändå. Efter att ha varit i ett par andra hands-affärer så har man känt både den ena och den andra doften, men det här var kanon.
Det fanns väldigt mycket möbler till inte helt orimliga priser,
så är man sugen på att inreda sitt hem med det är det här en bra lada att kolla in.
Ibland får man vara beredd att kämpa lite för sina fynd, som att t ex bestiga en brant trappa…
…för att komma vidare upp på ännu en liten, liten vindsvåning för att hitta mer porslin, lampor, tavlor och liknande.
Efter ungefär två timmar var vi tvungna att bege oss, även om vi säkerligen hade kunnat promenera omkring där en bra stund till och samla på oss massor utav grejer.
Förutom att jag köpte en Solero-glass så fyndade jag även lite onödigtheter som…
…tio tomma tändsticksaskar för 40:- (och min kylskåpsmagnet för åtta kronor!). Jag har absolut ingen aning om vad jag ska ha dem till, men jag tyckte att de var så fantastiskt fina. Kanske var det världens mest töntigaste grej att köpa, men jaja…
Förmodligen kommer de att användas som små presentaskar eller förvaring för smycken.
Har jag nämnt det, att jag har lite för mycket smycken där hemma?
Hepp. Nä, det tar vi i ett annat inlägg. More is more, körde jag på ett tag under högstadiet och början på gymnasiet.
Borde egentligen göra ett Flashback-inlägg hur man såg ut och var under grundskoletiden. Det hade varit skoj.
Men kedjorna och mormors pärlhalsband har nu blivit utbytt till två kameraremmar. Det är också fina accesoarer.
Åh, föresten.
Ni vet, balklänningen jag skrev om i början av det här inlägget.
Jag hittade en bild på mig och min partner som hamnade på löpet på Alingsås Tidning.
Jojomen, kolla in här!
Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine