Det var bara min andra dag nere i Sölvesborg och redan hade jag bekantat mig med flertal olika sorter, raser och typer av folk på campingen. Aldrig behövde jag känna att jag hade långtråkigt, var ensam eller bortkommen – det fanns alltid någon där som välkomnade en. Kändes bra i magen.
Festivalen fortsatte.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Highway Star-bussen som stod på höger sida om gärdesgården var nästan som en extra scen med ett playbackers-band. De sjöng och mimade om vartannat, spelade både luftgitarr och lufttrummor (någon spelade även luftkontrabas). Hög musik spelade från uppriggade högtalare (hur bra skick de var sista dagen behöver jag inte gå in…) och folk dansade uppe på taket som om ingen morgondag fanns.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Då jag själv sov varmt och bekvämt i en stuga ca 2 kilometer från festivalen var jag ganska nyfiken på alla olika campingsområden.
Vart tar egentligen alla de där dryga 30 000 Sweden Rock:arna vägen om dagarna när de inte kollar på ”de kallar sig Sweet fast det bara är Andy Scott kvar”-bandet?
Uppenbarligen fanns både Gud…
Image may be NSFW.
Clik here to view.
…och Jesus bland dem.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Så många gånger som man gick fram och tillbaka här längs gärdesgården. Sammanlagt gick jag nog den närmare…30-40 gånger? Ehe?
Det var in till festivalen, möta upp en kompis, hem till stugan igen för att tömma minneskort, hälsa på ett par vänner på campingen, man glömde en grej hemma, skynda sig till ett band på Rock Stage and so on…
Om man ville kunde man ta rocktaxin.
Jag jobbade inte så. Jag tränade upp mina vad- och benmuskler.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Ett gäng festivalbesökare underhöll de förbipasserande med dans och sång till både Guns’n Roses och Iron Maiden. En syn för ögonen och en…hörsel(?) för öronen. Highway Star bussen stod parkerad med långsidan längs gärdesgårdsmuren, och som ni kunde se på första bilden var det folk där mest hela tiden.
Jag fick chansen att komma in i en utav de där bussarna…
Image may be NSFW.
Clik here to view.
…och träffa den här tjejen. Tråkigt nog har jag tappat hennes namn, men hon berättade om sig själv och sitt kompisgäng som hade
tre stycken bussar tillsammans. Varje år åker de på flera festivaler i de här tre bussarna. Som ni kan skymta så täcks hennes ena arm av festivalarmband som talar om vilket festivaler hon och gänget besökt runtom i Europa genom åren.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
De hade inte bäddat, men jag fick fotografera ändå.
Fint av henne.
I varje buss fanns det runt 15 stycken sovplatser och det är släktingar, pojkvänner, flickvänner, vänner och vänners vänner som åker med. Jag frågade henne hur det gick om nätterna, när några kanske vill sova eller mår dåligt medan resten av gänget ramlar in fulla och drägliga i bussen. Hon berättade då att det är sjyst gäng som tar hand och respekterar varandra.
- Om det är någon om beter sig illa så får den bara inte vara med nästa gång vi åker.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Efter att ha stått där inne och pratat med den här tjejen upptäckte jag att det låg någon och sov i passagerarsätet. Skämdes en aning då jag hade varit ganska högljudd och exalterad över bussen när hon och jag stod och pratade om festivaler, musik och deras transportfordon.
Jag tackade så mycket för mig och gick sedan ut igen.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Tillbaka på festivalområdet igen. Jag stötte på ett par glada tjejer som delade ut flyers om Mia Klose, en utav morgondagens artister på 4Sound-scenen. Ställde ett ultimatum: att jag skulle komma till spelningen om jag fick ta en bild på dem.
-Var Sweden Rock-glada! sa jag, och det här fick jag.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
På backstageområdet fanns det utrymme för slappt solhäng i sköna sakkosäckar och vätskepaus i de två olika barerna. Man kunde även ”growltävla” (dvs. låsas in i en glasbur, skrika/låta/growla så högt du bara kan medan alla andra står och stirrar på dig utanför buren), något jag testade på. Bildbevis finns här.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Kände man för att göra något helt annat kunde man spela pingis, något som bland andra Conny Bloom från Electric Boys gjorde.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Jag skrev ju en kort bit om Mustasch i första delen av den här Sweden Rock-trippen. Efter att originaltrummisen Mats ”Dojan” hoppade av bandet 2008 ersattes han av den här snubben, Danne McKenzie. Kände att ville gå fram till honom och säga…hej.
Jag inledde med den klassiska frasen, som man alltid gör hur göörmegasäker man än är på vem personen är;
- Hej! Är det du som är Danne…McKenzie?
– Ja! Ja fö faen, och det är ju du!
Jojomen. Fantastiskt att han kände igen mig och kom ihåg mig och syrran som följde Mustasch troget kors och tvärs genom hela landet (man borde skriva bok om det där, faen vad kul det var…).
Då Danne inte är med i bandet längre håller han istället på att frilansar och hoppar in i olika band här och var.
- Det viktigaste är att du gör det du mår bra av, sa jag, fredsmäklaren själv och Om man är positv som fan-predikaren.
- Absolut! Och det gör jag verkligen, svarade Danne och log
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Första dagen såg jag faktiskt inte särskilt många band.
Men, jag erkänner – jag var en av de där som såg ”de kallar sig Sweet fast det bara är Andy Scott kvar”-bandet.
Eller såg, jag ville inte se faktiskt. Det var ju inte Sweet.
Räckte gott och väl med att lyssna och titta på de glada människorna som stod och dansade omkring en och försökte hänga med i falsettsången istället.
I nästa inlägg blir det mer live and alive-bilder.
Jag fick äran att följa med göteborgsbandet Spiders bakom och uppe på Rockklassiker-scenen. Mycket nöje!
Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine