Onsdag den 5 juni – idag skulle festivalen börja på riktigt!
Redan klockan 07 ligger jag klarvaken inne på mitt loft på andra våningen av huset och funderar på om jag ska försöka somna om eller faktiskt gå upp och börja förbereda mig för dagsverket.
Sådär ligger jag och funderar i en timme, samtidigt som jag försöker lägga upp en bild på Instagram och kolla mitt Facebook-konto. När inget utav det vill uppdatera sig skiter jag i allt. Stänger av telefonen för ett slag och bestämmer mig för att gå upp.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Så försiktigt jag bara kan går jag nedför trappan. Lönlöst. Det knarrar som om (sagt det förr, säger det igen) tanten i Glasblåsarens barn kliver nedför trappan och påväg mot kylskåpet. Bedrövligt.
När jag äntligen landar på den nedre våningen och kan pusta ut över att trappan är färdig hörs ett litet försynt ”Josefine?” från vardagsrummet.
Vad trodde jag? Att jag skulle kunna lyckas göra mig ohörd i den där trappan?
*Baloo-björnen skak på huvudet* Tsss… Jösses. Störtlöjligt.
Mamma låg vaken hon också. Med sin iPhone med kassettbandskal spelade hon Word fejd, något jag gett upp för längesedan.
Jag åt frukost. Müsli. Förstås. Det är viktig med en redig kost när man ska orka med farliga hårdrockare hela dagen.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Så gick jag ner,
och möttes av folkets jubel…
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Bilar, motorcyklar, mopeder, festivalbussar, cyklar – ja, allt kom från alla håll och kanter. Ljud och människor överallt. Solen brände, himlen var blå och man skulle kunna tro att Thomas Ledin satt och skrev sina låttexter här för det var banne mig inte ett moln så långt ögat kunde nå.
Långsamt gick jag genom gärdesgården och tittade på folk och lyssnade på konversationer mellan dem.
Ett omedvetet krig pågick mellan alla lägren på campingen. Bergsprängare, större än den andra, tredje och fjärde, spelade all typ av musik.
”It’s a long way baaaack. When you down, down in black!”
”Ooooah, oooah oah sweet child’o mine…”
”Ja, det är bögarnas fel! Bögarnas fel! I bibeln står det skrivet…”
Fantastiskt.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
På Sweden Rock går det knappt längre att sticka ut.
Eller, jo…
jag såg en gång en kille, något år äldre än mig själv, med långt blont hår och väldigt smalt ansikte.
Han, HAN – han hade en t-shirt med… Tokio Hotel.
Det går INTE för sig på Sweden Rock Festival.
Fan vad arg jag blev då.
Desto gladare blir man när man får se sådana här sköningar med keps och mustasch.
Så fort man får lite ansiktshår så ser man så snäll och gó ut.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Ett gäng soldater, direkt hämtade från Star Wars.
Trots att jag inte har sett en enda Star Wars-film så kunde jag inte låta bli att skina upp och fråga om jag fick fotografera dem. Jag fick ett svar…av något slag. Jag förstod aldrig om de var svenskar eller kom från något annat utland (kanske pratade de skånska?), men jag tog en bild på gänget. Efteråt tackade jag så mycket och skulle precis vända om. Då räknar de ner högt och tydligt på tyska:
”EIN…ZWEI…DREI….AAAAAH!”
och springer mot mig. De bildar någon sorts mobbningsmoshpitring kring mig och kastar omkring mig som en trasdocka. Jag åker omkring där tillsammans med mina två kameror runt halsen, skrattar och skriker om vartannat.
Efter en halv minut var det över.
”…okej, ja – tack ska ni ha.” säger jag lite försynt. De gör hatten av och knallar sedan vidare.
Fint.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Det var varmt, väldigt varmt.
Jag lyckades skaffa mig en oplanerad bonnebränna, men jag tror den här snubben tog priset. Vi diskuterar fortfarande här hemma hur faen han lyckades. Hade han höga jeans och öppen skjorta? Kortärmad skjorta? Gjort en Hulken och trashat en t-shirt? Gått med mantel?
Jag vet inte, och jag lär aldrig få veta det heller.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
De här två såg ut att lida under solen med sin farliga look. Överallt lite här och var låg folk och solade i gröngräset. Några hade varit ambitiösa och tagit med sig solstolar, andra nöjde sig med att bara lägga sig rätt upp och ned på marken. Inget konstigt med det. De andra 30 000 besökarna klev snällt över solfantasterna. Aldrig att någon gav fingret eller skällde ut någon för att hen låg i vägen.
”Akta dig så att du inte ligger för länge i solen nu…”
”Vill du ha lite vatten?”
”Är allt OK?”
Sweden Rock Festival måste vara Sveriges absolut snällaste festival.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Festivalen har arrangerats under olika namn sedan 1992. Från att ha tagit in endast 7 400 besökare ökade det stadigt till 35 200, men för en bättre festivalupplevelse har man minskat ner till 33 000.
Det är väldigt blandade åldrar på besökarna här. Hit kommer barnfamiljer med sina treåringar som bär hörselkåpor större än deras egna huvuden, men också rockfarmor- och farfar på 70+. Medelåldern på besökarna ligger på runt 37 år.
I en intervju i GT med Mikkey Dee från Motörhead får han frågan om varför han tror Sweden Rock är sådan populär festival.
- Från första början har det varit en lite mognare publik där nere. De dricker bärs och gillar sin hårdrock liksom. Inte käka så mycket blå piller och bara ligga i tältet.
Han säger också att festivalen är väldigt organiserade och att stommen utgörs av klassiska band som är tillförlitliga och levererar, vilket går hand i hand med att publiken är trogen och inte så trendkänslig.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
På campingen Roselund en bit från festivalområdet hittar jag ett gäng nyfunna vänner från Hålanda; Jörgen och Gugge. För att göra en lång historia kort så åkte mamma och jag från Göteborg en ljummen vårkväll i maj. Det var ett par dagar kvar till min skolavslutning på Nordiska och vi pratade om kommande sommaren och, naturligtvis, Sweden Rock Festival.
Plötsligt, som om någon där ovan hörde vad vi talade om, dyker världens häftigaste buss upp på vänster sida. En svart gammal 50-talsbrandbil, helt i svart med röda feta bokstäver SWEDEN ROCK FESTIVAL riktigt lyser mot oss.
”Men vaf…?!” säger vi i kör. När vi åkt sisådär 200 meter från tomten där bilen stod frågar mamma:
”Ska vi vända?”
”Ja! Vänd! Vänd om!” svarar jag.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Och nu stod han här på Rosenlunds camping tillsammans med Gugge och Thomas från Fritsla respektive Starrkärr; förmodligen världens skönaste trio. Alla tre pratade ”hemma-språk”, såndär skön bonnegöteborgska som man blir alldeles varm och go i magen av att höra.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Thomas var den ordningsamma (…ibland.) i gänget. Höll koll på speltider och signeringar inne på området och visste alltid vilka tider de var tvungna att gå ner för att inte missa något. Störtskön typ, just för att han absolut inte såg ut som en sådan som åkte på Sweden Rock. Med sina uppdragna strumpor nedstoppade i ett par foppatofflor, keps neddragen att man bara anade ett par ögon och ryggsäcken alltid färdig och korrekt packad skrattade jag halvt ihjäl mig ett par gånger åt hans buttra, men oh så fina göteborgska.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Jörgen hade en balkong uppe på biltaket. Där satt de och käkade frukost varje morgon och tittade ut över campingen. Man såg hela campingen och lite till därifrån.
Från ingenstans kommer de här killarna gående och ”like:ade” bussen.
Snyggt, må jag säga – men Thomas var skeptisk.
”Hallå? Får jag fråga en grej… hur går ni på toa med de där?”
Vi fick inget svar. De ”like:ade” vidare och promenerade iväg.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Det har blivit ett par Sweden Rock-besök för Jörgen och Gugge. Tillsammans har de skaffat några de kallade ”Sweden Rock-barn”, Rebecka och Johannes, som bodde i husvagnen mitt emot. Rebecka fick uppdraget att skriva under lastbilen. ”Ligg inte under bilen!”.
Lägg märke till cigaretten hon håller i ena handen.
Kanske skrev hon
”Ligg inte under bilen utan cigarett!”.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Överallt på campingen fanns det läger som stack ut mer än andra. Stora skolbussar hade målats om och blivit pimpade till turnébussar med bandloggor och målningar på plåten. Några läger hade tagit med hela vardagsrummet med skinnfotöljer och soffor och ställt utanför husvagnen. Inget camp var det andra likt.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
När jag var påväg ut från Rosenlunds camping och vidare in mot festivalen gick jag förbi Jörgen & Co. grannar. En utav dem såg ut precis som vilken annan snubbe på området som helst. Jag menar; långt hår, skägg, cowboy-hatt och Iron Maiden-tshirt. Han stack ju inte direkt ut ur mängden, men ändå kändes det på något vis som att jag kände honom.
Vem fan var det där?
Det var först när jag hade hunnit gå en bit som polletten trillade ned och jag förstod vem det var.
Sprang tillbaka, hittade hans läger och knackade honom på ryggen där han stod och försökte bädda ordning sin ”säng” i bakluckan av skåpbilen som skulle bli hans hem den kommande veckan.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
”Ja, hej?” sa han och tittade lite förvånat på mig.
”Hej! Förlåt mig men…var du här förra året?”
”Öh…, ah.”
”Och kollade på The Darkness?”
”…ja, jo! Ja, det gjorde jag.”
”Bra! Eller jag menar, jag har massor av kort på dig från när du dansar och sjunger med i I believe in a thing called love!” sa jag, göörglad över att kommit på varifrån jag kände igen honom.
Och ja, massor av kort hade jag från just den spelningen med The Darkness. Bland annat i det här inlägget, där den sista bilden föreställer just den här snubben, som visade sig heta Jocke (han har t o m samma Iron Maiden-tröja då som på den här bilden ovan. Sliten med hälsan…). Vi pratade aldrig under den spelningen. Jag cirkulerade där framme kring scenen och fotograferade både bandet och publiken. Det var en fantastisk spelning. Justin var så fin.
Kanske var det någon mening att jag skulle kolla igenom alla kort från 2012′s upplaga av Sweden Rock innan jag drog hit det här året?
Vi pratade en stund.
”Jamen vafan, kom hit och häng sen och…” sa han, mer hann han inte förrän gänget bredvid sprutade såndär Spidersman-klet (vafaen är det för något egentligen?) i skägget honom.
Sedan skiljdes vi åt och jag gick in mot festivalen igen.
Det tar vi i nästa inlägg!
Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine