Båten till Brännö gick på knappt 15 minuter. Jag satt där i mitt passagerarsäte och såg ut på havet genom den smutsiga glasrutan och hörde plötsligt en väldigt dominant, manlig kvinnoröst (även om jag inte såg henne, utan det bara var en inspelad prata så kände jag hur jag ville ställa mig i givakt för henne) säga:
”Näst: BRÄNNÖ RÖDSTEN.”
Det var det vackraste jag hade hört i hela mitt liv. Så jädrans übergöteborgskt. Jag hade världens bredaste smile när jag reste mig från mitt säte för att sedan gå mot utgången och därmed möta just…
”BRRRÄNNÖ RÖÖSTEN!”
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Det var mycket folk som både vill av och på båten. Jag tycker så mycket om bilfria öar. Det känns mycket lugnare och snällare.
Brännö är inget typiskt fiskesamhälle, istället har invånarna på ön varit mer inriktade på jordbruk och bondelivet
- vilket jag snart skulle komma att märka…
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Som sagt, Brännö är en bilfri ö. Det bor runt 700 människor där, några närmare färjan än andra. Här ser vi kanske inte 700 cyklar, men nära inpå.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Jag hinner inte gå många meter förrän jag stöter på någon som får mig att höja ögonbrynen. Mitt i en trädgård går ett löst får.
Först tänkte jag att jag borde säga till någon. ”Hallå? Ursäkta men…det går ett löst får där.” eller knacka på hos tomtägaren. Men när jag upptäckte att de andra förbipasserande bara gick utan att ens slänga en blick på fåret kände jag mig till småtöntig. Asfaltsbarn eller något i den stilen.
För får, det var verkligen Brännös grej. Jag kom inte många meter till innan jag märkte att de var överallt. Små lammungar som vingla omkring, lekte och stångades varvat med stora, mäktiga fårmammor som utstrålade så mycket respekt och power. Det var så fint.
Samtidigt, vart skulle de rymma? De bor ju på en ö för sjutton. Och fråga nummer två
- skulle de vilja rymma från ett sånt här fint ställe?
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Jag fortsatte att promenera i jakten på mitt pensionat. Jag stötte på asiater, tyskar och svenskar på vägen som frågade om både vägbeskrivning (där jag tyvärr var ganska lost) samt om jag kunde fotografera dem. Ni vet, sådär typiskt turistfotografering och lite Dagens Outfit-style.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Jag stötte ihop med en kille som knappt kunde engelska. Han såg väl att jag hade en kamera runt halsen och tänkte att jag kunde ta en bild på honom med hans kamera.
”Sure!” svarade jag när han pekade på kameran och överlämnade den till mig. Han såg lite bortkommen ut en stund då han inte riktigt visste vart han skulle stå. Till slut valde han framför en papperskort med solen i ryggen. Det såg lite…konstigt ut, så jag bad snällt om att få ta en bild på honom med solen framifrån och den smala promenadstigen i bakgrunden. Det var inga problem, tvärtom verkade han lite lättad. Jag tog en profilbild på honom. När jag var klar sa han:
”Can you please…just one…like…this…” sa han och gjorde någon chest med armarna för att visa att han menade en helkroppsbild. Naturligtvis gick det bra och han poserade stolt med sin mättade och nästan självlysande blåa jacka med Italiens flagga på högra bröstet.
Några steg senare var jag plötsligt framme vid mitt pensionat och vad som skulle bli mitt hem över en natt.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Det var ett sånt fantastiskt fint litet värdshus och pensionat som dök upp efter att jag frågat om vägen två gånger. En jättefin innegård med uteservering och stort orangeri. När jag kom satt flera på uteserveringen med både vin och öl och sög i sig kvällens sista solstrålar.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Jag gick förbi gästerna på uteserveringen och in till receptionen. De välkomnade mig och frågade vilken tid jag ville ha frukost morgonen därpå. Då turistsäsongen inte riktigt har kommit igång ute på öarna var det bara jag som bodde på hela pensionatet. Fräck grej.
Rumsnyckeln nummer sju blev min och jag blev visad till mitt hus.
Här ovan ser vi mitt rum. Less is more. Precis som jag ville ha det. Två sängar, ett skrivbord, en garderob, en byrålåda och slutligen en tjocktv. Jag hade utsikt över fårfarmen och dagiset. Kände direkt att ”här kommer jag trivas!”.
Gjorde som jag brukar göra när jag kommer till hotell och bed & breakfast – kastade mina väskor och kläder på sängen och gick på dass.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
När jag hade toa- och rumsinstallerat mig själv satte jag mig ner vid datorn en stund för att skriva och lägga in bilder från dagen so far. För första gången provade jag på det där med luffarburkmat, som ni ser att jag så sensuellt och reklam:aktigt pekar på.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Då jag var väldigt hungrig var det här, just då, det godaste jag någonsin ätit.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Efter maten gick jag ut i eftermiddagssolen för att utforska ön.
Kom inte många meter förrän jag var tvungen att sätta mig ner och klappa på de gudomligt gucciegmysgoz lammungarna som fanns precis utanför pensionatet. De bara låg där som i en toarullereklam med huvudena på sne och tittade storögt på mig. Jag vet inte om jag riktigt klappat ett lamm eller får på riktigt förr. Men nu, snart 21 bast – plötsligt händer det.
Dog mjukhet- och söthetsdöden. Världens finaste stund på jorden hade jag där och då.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Såhär gick de omkring. Överallt. På alla vägar, i allas trädgårdar – och bara var söta.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Jag promenerade ner till vattnet. Jag längtade efter en riktig strand och att få känna doften av tång, salt, gamla snäckskal och allt det där typical skärgård.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Det är någon speciell känsla att stå såhär, på klipporna med utsikt över ett oändligt hav och lyssna på soundtracket till Hair.
För ett slag kände jag mig allsmäktig, som om jag ägde hela ön, vilket man nästan kunde tro den här kvällen med tanke på hur folktomt det faktiskt var där ute längs vattnet.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Om bara några veckor är den här dansbanan fullproppad med turister.
Ganska kul, innan jag anlände till Brännö tänkte jag väldigt mycket på just deras berömda dansbana som Lasse Dahlqvist sjunger om. Men, när jag gick där på klipporna hade jag inget om det i huvudet. Det var först när jag gick upp på de där träpanelerna och skulle fotografera havsutsikten som jag insåg att:
”Jaså jaha…jag står på Brännö brygga nu!”.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Jag fick min sandstrand, och återigen fick jag en såndär ”Jaså jahaaa!”-upplevelse.
När jag satte mig en stund i sanden och tittade ut fick jag en flashback sex-sju år bak i tiden. Då gick jag i 7:an och vi gjorde en enkel dagsutflykt till Brännö med klassen för att lära känna alla nya elever som kommit från de mindre bonnesamhällena utanför Sollebrunn. Det var i september, sommarens sista suck. Det blåste, men var fortfarande grönt på träden och hyfsat varmt i vattnet. Alla var så chockade när de fick syn på vår historielärare, som vi kallade Bussqvist badade. Världens tystnad när han äntrade bryggan.
”Ska…Bu…Buss…Bussqvist…bada med OSS?”
Han klev självsäkert upp på bryggan, men han skulle inte hoppa från kanten. Oh nej, han skulle inta hopptornet! Alltså, det var inget högt hopptorn, men ändå. Man ser ju inte ens lärare bada med eleverna. Han gick långsamt uppför trappstegen. När han kom upp stod han där och vägde lite en stund. Tvekade. Gungade fram och tillbaka lite nervöst.
Tystnad bland alla som var där. Det var som om alla hade fryst till, man hade stoppat vår film.
Plötsligt tar han sats och gör världens snyggaste och mest graciösa dyk rakt ner i det blågröna havet. Samtidigt som han försvann ner under vattenytan började hela klassen applådera högt och länge. Några busvisslade och en skrattade halvt ihjäl sig
Jag har faktiskt en bild på i just det ögonblicket då herr Bussqvist slår i vattnet.
Nu, när man berättar om det så är det ju verkligen ingen stor grej. Nästan töntigt att jag skriver om det
- men DÅ var det för jäkla häftigt. Något att berätta för mamma när man kom hem samma eftermiddag.
”Vet du vad?! Bussqvist BADADE med OSS elever!”
Image may be NSFW.
Clik here to view.
Jag somnade gott den kvällen i mitt burkmatsdoftande rum.
Morgonen därpå vaknade jag av ett tredje världskrig,
men det tar vi i nästa inlägg.
Puss och kram, fred och kärlek!
Mvh Josefine