Jag kom på en grej…
I mitt allra första inlägg här på Göteborg Nonstop så lovade jag havregrynsgröt i motljus-bilder.
Vettefaen om det kommit så många sådana från mig om jag ska vara ärlig,
därför gör jag ett jävlaranamma stort inlägg om enbart frukost.
För…
jag älskar frukost. Jättemycket.
Det är väl ingen ny grej det här med att fotografera den där ”perfekta frukosten”.
Solrosfrallor med ruccola och chevréost och löskokta ägg på loppisfyndat porslin med blomstermönster på i pastell-färger. Gärna färsk frukt på naturell youghurt också. Mycket färg, men ändå ska bilden i efterhand redigeras så att det ser väldigt ” fin gammalt” ut och retro. Överallt – bloggar, Instagram, Facebook, Flickr mm hittar vi de där bilderna på frukostarna som ska se så spontana och självklara ut, när man i själva verket kämpat en halvtimme för att först komma på vad man ska äta, sedan ännu en halvtimme för att rota fram rätta tillbehören, porslinet och få in det hela på rätt placering vid köksbordet där det naturliga ljuset ska falla perfekt på måltiden. Sen ska man få fram all den där maten man visualisera – koka, stega, laga, skära upp på ett fint sätt and so on. Slutligen – icke förglömma de obekväma ställningarna man ibland står i för att få med allt i bilden.
You know what I mean. Ni vet allt det där och ni får bilderna själva i huvudet.
Det är inget fel med de där frukostuppläggen. Jag älskar dem. Jag tycker det är göörfint och kan sitta hur länge som helst på Flickr och inspireras.
Camilla Sundberg hade en gång i tiden den finaste bloggen jag någonsin beskådat, 365daysofbreakfast. Faen vad många gånger per dag jag checkade in den. Kollade i arkiven, flera år tillbaka och ville bara ha mer och mer. Hur har hon fått det ljuset? Har hon redigerat den på det viset, eller kanske så? Eller?
Sandra Beijers Niotillfem blogg likaså. Frukostporr, som man ibland säger har jag hört.
Jag instagram:ar alltid min frukost.
Tycker det är göörkul att lägga upp det snyggt och använda udda porslin i olika färger.
Men, det skiter sig ganska ofta på en grej…
…jag varierar mig aldrig. Aldrig.
Müsli. Russin. Lite mer müsli. Ännu mer russin.
Müsli.
Russin.
Faen vad gott det är.
Om det skulle vara så att müslin är slut eller jag har lite mer tid på mig så brukar jag koka havregrynsgröt också. Massa russin på det också, naturligtvis. Så mycket att man knappt ser den bleka och gryniga gröten under. Det är liksom inte gröt med russin, utan mer russin med gröt.
Ibland får jag ångest när jag ser andra på frukostbuffen här på skolan som verkligen lägger upp den überperfekta frukostbrickan med både mannagrynsgröt med nötter och kanel på, apelsinjuice, kaffe, te, nyrostade bröd med marmelad eller grönsaker i mättade färger och…
så kommer jag där. Med blev gröt med tjugo kilo russin på, nej – förlåt: russin med gröt var det. Inte tvärtom.
Inga starka, fina och mättade färger här inte. Blekt ska det vara.
Så, även om jag sitter och kollar in alla de där bloggarna, Flickr-kontona, Instagram:arna and so on så har jag supermegasvårt för att överge och byta ut mina egna frukostrutiner på morgonen. Jag älskar mina russin alldeles för mycket.
Oj vad väldigt mycket fel det där lät…
Så, för att mina followers på Instagram inte ska tröttna på mig alltför mycket brukar jag skriva utförliga och hyfsat långa bildtexter till varje frukostbild. Det kan handla om vad som helst, allt i från vem jag äter frukosten med, mina drömmar jag haft under natten, vad som hände strax efter jag gått upp ur sängen, funderingar och undringar kring livet, korta dikter, framtidsplaner, varför jag äter det jag gör och vad som kommer att hända under dagen.
Sånt tycker jag är skoj.
Andra…tycker inte det. De hatar det.
”Du och din jävla frulle!”
”Jag är trött på dina fucking müslibilder på Instagram nu!”
Hopp. Synd.
Samtidigt så har det tyckts bli någon sorts rutin hos andra att kolla in min frulle på Instagram.
”Öh! Josefine, vad har hänt? Ingen frukostbild ännu?!”
”Kom igen dåh, lägg upp nåt någon gång då!”
”Dags att instagrama nu Josse!”
Prestationsångest. Stressångest. Frukostångest. Ångest. MEN, då vet jag – innerst inne gillar alla mina frukostbilder. Jag är en STOR DEL i alla mina 296 followers på Instagram vardag. Fantastiskt. Helt fantastiskt (det där blev för övrigt en mysig bildtext en morgon när jag hade idétorka och mina frullekompisar tjatade på mig att lägga upp något…).
När jag skriver det här ligger jag på mitt rum på Nordiska Folkhögskolan i Kungälv. Klockan är 02:21 och för fjärde natten i rad kan jag inte sova. Många säger att de skriver bättre om sena kvällar/nätter. Att man har så mycket tankar och kan skriva hur mycket och länge som helst.
Så, istället för att vrida och vända mig i sängen sjuttiotolv gånger satte jag mig i skräddarställning i sängen med lappetoppen framför mig och började skriva. Provade på den där romantiska scenen över hur det är att vara vaken när alla andra sover mitt i natten. Då det sägs att man är i det mest kreativa flödet och har lösningen på alla problem och de djupaste tankarna vad det gäller samhället, livets mening, relationer och mycket mer.
Vad blev mitt resultatet…
ett inlägg om frukost?
Mhm. Känner mig som Jan Guillou eller Lars Norén. Undrar när de ska skriva sina romaner om den oförglömliga frukosten. Då kanske får för mig att börja läsa någon av deras verk.
Om inte annat kanske det är meant to be att min första utgivna bok ska handla om alla mina frukostmöten?
Frukostvärda möten skulle den heta. Då skulle jag beskriva allt i detalj.
Vad var min första tanke när jag vaknade upp? Var någonstans vaknade jag upp?
Vad jag ensam? Tillsammans med någon? Var det som i filmen Almost Famous när den lilla mansvalpen vaknar upp och ser alla ligga däckade lite varstans (eller tänker jag på Rockstar med den där läskiga ”Dirk Diggler”-skådisen? Huh…usch. Äckligt…)?
Var det fint, var det förfärligt?
Vad jag valde att äta, på vilket porslin och varför?
Vem jag åt tillsammans med? Kanske var jag ensam?
Vad pratade vi om, eller vad tänkte jag på?
Det finns en anledning att frukosten är dagens viktigaste mål. Det är där första dagen på ditt nya liv börjar, varje dag. Ungefär.
Snart är klockan 04.
”Du sover inget på nätterna, men du kan gå upp så att du är först av alla på frukostbuffén?”
ifrågasatte en kompis häromdagen när vi kom in på ämnet att jag inte sovit mycket de senaste nätterna.
Fuck that shit.
Faen vad jag älskar frukost.
Puss och kram, fred och kärlek //