När jag berättade för min syster Louie att jag skulle till Nefertiti för att se Miriam Bryant började hon skratta.
”När jag och H lyssnade på P3 för några veckor så spelade de henne. Vi började prata vad vi trodde hon kom ifrån.
”Är hon svart?” sa H och jag bah ”Ja, nåt sånt. Eller…hon måste vara från England i alla fall!” ”
Sedan bildgooglade syrran och H Miriam, och…
det var ju helt fel.
Miriam. En ung, vit tjej från Göteborg med föräldrar från Finland och England,
men med en stor pampig och tonsäker soulröst som ger en gåshud. Oh ja.
”Ursäkta mig!”, ”Förlåt, måste komma förbi här!”, ”Kan jag får komma mellan er här så bah…” säger ett par killar med svarta skinnjackor och höga svängluggsfrisyrer och puttar lite lätt på en för att knö sig fram i publikhavet framför den lilla scenen på Nefertiti.
”Det är bandet.” säger Richy Arnold som står brevid mig och nickar åt killarnas håll precis då de passerat. Richy är promotion manager för Miriam under hennes pressturné. I morgon (läs idag fredag) är det intervjuer på bland annat Sveriges Radio och Radio 88. En intensiv vistelse på hemmaplan för Miriam med andra ord.
Bandet intar sina positioner och den välkända pianoslingan i Miriams debut- och genombrottsingel Finders, Keepers strömmar ut. Huvudpersonen kliver upp på andra sidan av scenen och greppar mikrofonen.
”Finders keepers
Oooho
Listen, this is getting old…”
Hur klyshigt det än må låta, så har on har någon förmåga att bara öppna sin lilla mun och få ut en så stor röst. Det framkallar gåshud och hennes kroppspråk på scenen känns så självklart. Det är som att man självs sugs med i de mjuka rörelserna med händerna mot luften och alla hennes ringar glimmar i strålkastarens ljust.
Det kanske låter lite som en religiös upplevelse den här spelningen. Nej, det var det inte – men, som man säger; close but no cigar.
”Det känns som att spela i ett jättestort vardagsrum – för det är bara folk jag känner här!” säger Miriam och blickar ut över publikhavet. Mellansnacket är skönt avslappnat. Hon kör Känn ingen sorg för mig Göteborg på egen hand och berättar efteråt om när hon och en utav grabbarna i bandet fick för sig att knacka på hos en febrig Håkan Hellström i hans hem i samma veva som han hade slagit igenom.
”Och där stod vi i hans hall och, ja…sa hur mycket vi älskade han. Eller, jag sa ju inte så mycket, jag stod mest….och va tyst..”.
I kväll är Miriam inte tyst – det är så många vänner och nära till henne som kommit till Nefertiti för att hylla henne, såsom familjemedlemmar och klasskompisar från musikalskolan. Hon är en erkänd och storslagen sångerska som förtjänar all uppmärksamhet.
Pinsamt är det att säga, men det här var andra gången i hela mitt liv som jag besökte Nefertiti.
Hoppas, tror, vill och har bestämt mig för att det kommer bli många gånger till. Fantastiskt fint ställe är det!
Tack för en fin kväll, Miriam, Richy, bandet, pojkarna bakom baren som lät en provsmaka fina sorters öl och alla andra inblandade denna kväll.
Fred och kärlek, puss och kram!
Mvh Josefine