Jag tittade tillbaka i arkivet på min förra blogg häromdagen.
Det fanns flera dåliga, fina, jobbiga, romantiska, roliga, ångestfyllda inlägg där.
Ganska roligt att läsa.
Ett utav inläggen handlade om en dröm jag hade haft om en hjärttransplantation till Kleerup. Den var fin, så jag tänkte dela med mig av den här också…
”I natt drömde jag om min hjärttransplantation till Kleerup. Hela förloppet. Från att jag fick beskedet och sedan till in på Östra Sjukhus. Han skulle få det, mitt hjärta alltså. Jag skulle lämna jordelivet.
Kleerup hade tatuerat en nyckel på hanleden, en gammaldags sådan. Det skulle symbolisera det här ingreppet och vara som ett minne för den här dagen. Han visade upp tatueringen och pratade om mitt hjärta som hade haft ett rikt liv med över 70% kärlek. Det skulle passa perfekt för honom och rädda hans tragiska liv. Han visade upp en torkad och halvdöd ros med bruten topp och sa
”Jag lovade min flickvän, att om jag gjorde den här operationen, skulle jag bjuda henne på middag…” och log med sina snea tänder som spretade åt alla hål. Anade en eller två snusprillor i det där smilet också.
Eftersom jag hade ”the happy period” sa han att vi skulle göra en såndär grej som alla drömmer om men aldrig vågar; åka kundvagn inne på sjukhusets taxfree-shop, gapa massa fula ord och riva ner alla deras bindor och tamponger. Som på en film.
Vi gjorde det. Jag satt i vagnen och han körde som en dåre mellan de smala hyllorna samtidigt som vi båda gapade grova könsord och skrattade högt när vi krockade med kunder och varor. Ingen kunde stoppa oss. Vi var oslagbara.
Jag åt klassisk sjukhusmat, kallops. Det luktade i hela sjukhuskorridoren. Jag petade mest i maten och spred ut den på tallriken så att det skulle se ut som jag ätit, som man gjorde när man var liten i småskolan så att inte lärarna skulle bli arg på en.
Efteråt åkte jag en sväng till Radio 88 i Partille och berättade om allt för mina kollegor, att jag skulle lämna över mitt hjärta till Kleerup.
”Näej men, åh…vad tråkigt!” sa fredagsprogramledaren PO.
”Jo men, det ska nog gå bra. Det är inte så farligt…” svarade jag.
Sedan lämnade jag jordelivet,
och vaknade upp i min säng.
Fred och kärlek, puss och kram!
Mvh Josefine