I skrivande stund ligger jag hemma på den orangea soffan divansoffan i vardagsrummet och tittar på någon repris av Project Runway från 2007 (jag har sett det här avsnittet tre gånger förr och kan nästan hela programmet utantill med ansiktsuttryck, citat, omdömen och bla bla bla…). Jag får ligga såhär idag för jag är sjuk. Näsan rinner, halsen svider, huvudvärk och sist, men inte minst – ”the happy period” is on.
Men! Det gör ingenting. För jag har haft en fantastiskt fin helg och jag tänkte fortsätta på gårdagens inlägg och visa bilder från fredagens konsert på Trädgårn’ med Nationalteatern och Eldkvarn.
Det hade regnat och åskat hela förmiddagen. Kände mig därför lite sådär halvtaggad på att åka in till Göteborg och gå på utomhuskonsert. Samtidigt så fanns det någon inre feeling om att det faktiskt SKULLE bli bra väder.
Det var bara att ta på sig regndressen och åka in.
Först tog jag en sväng till radion för att möta upp min radiokollega Annika som jag skulle gå på konserten tillsammans med. Hjälpte henne med att redigera och spela in lite sommarprogram för Radio 88,
sedan åkte vi gemensamt in till stan och satte upp lite posters om årets sommarpratare i våran kanal.
Ronny Svensson, Anders Tengner, Ulf Dohlsten, Sissela Kyle, Peter Iwers…ja, det är bara några som hänger hos oss den kommande månaden.
kolla in här vilka som är sommarpratare på Radio 88 här!
Det regnade en aning när vi kom in till stan, men bara en liten stund efter att vi hade äntrat Trädgårn sprack himlen upp och solen lyste ned på oss. Det var fint!
Här är Annika föresten. Hon sänder Morgonprogrammet på fredagar i radion. Har själv för övrigt oerhört radioabstinens nu då jag inte sänt på…jättelänge. Valde att ta ett break i mars-april, men planerar så smått att göra comeback i augusti. Vi får se hur det blir!
Snart så började det fyllas på med publik framme vid scenen. Det var en väldigt blandad folkmassa på Trädgårn. Intervjuade två pojkar som var 16 och 19 år och som stod allra längst fram och väntade på Nationalteatern redan en timme innan första bandet skulle gå på scenen. Starkt.
Så, åldern var…från Calle på 16 år till Agda 65+. Typ så.
Eldkvarn var första bandet ut och ganska så direkt blev det allsång i publiken till samtliga låtar. Ska jag vara helt ärlig så är jag ingé större fan av Eldkvarn. Jag har hört hitsen; Pojkar, Kärlekens Tunga, För fulla för kärlekens skull, En liten kyss av dig och sånt där – men det är inte några låtar som jag fastnat för.
Sorry Marcus Birro och Co.
Det gjorde inget att jag inte kunde sjunga med i alla låtar eller klappa händerna i rätt takt varje gång
- det var kul att se Eldkvarn ändå. Men jag blev besviken att Plura inte tog notis utav grabben bakom mig.
”Plura! Din mage! Visa din fina mage!”.
Plura visade ingen mage.
Träffade några gamla vänner från gymnasietiden framme vid scenen; Johan och Kevin. Vi träffas sisådär…en gång per år, typ.
Första gången jag ”träffade” dem var när jag var pressfotograf under Göteborgs Kulturkalas 2010.
Det var nog…första eller andra gången jag fick stå i fotodiket någonsin tror jag och jag fotograferade band och artister som Timo Räisänen, Hardcore Superstar och…Carola!
Johan och Kevin stod längst fram under Hardcore’s spelning. Jag vände mig om och tog några publikbilder som sedan publicerades i Alingsås Tidning och ungdomsidorna Attention’s ”Så var sommaren 2010″-special. Blev lite smått chockad när jag fick syn på Johan och Kevin i skolan efter sommarlovet igen.
Adrian Modiggård har synts i både The Voice och Pluras Kök på Tv4. Han är son till Eldkvarns trummis Werner Modiggård och turnerar numera runt i landet tillsammans med farsan och bandet.
Han vann JoJomen-priset för kvällens snyggaste frill. Det vet han inte om, men det räcker med att jag skriver det här.
Tror denna bruden tyckte detsamma om Adrian. Efter deras spelning sprang hon fram till honom.
”Herregud hej! Jag har lyssnat på er sedan jag var sååå liten! Tycker så mycket om er!” sa hon och sänkte handen ner mot marken och mätte 30 centimeter.
”Åh, det var ju roligt – men jag har inte inte varit med så länge…” sa Adrian vänligt.
”Näej men…det gör ju inget! Du är ju du!”
Sött.
Nationalteatern körde ingång 21:20 och Ulf Dageby breakdansade in på scenen.
Heh, nej – det gjorde han INTE. För det mesta stod Ulf och såg ganska uttråkad ut, även om jag tror att han inte var det. Åtminstone så hoppas jag inte att han var det. Då och då skrattade han till.
Tredje låten presenterade han lungt och stilla.
”Nu ska vi spela en låt…en gammal låt…”
”JA! DEN! DEN ÄR BRA! FANTASTISK!” ropade jag.
Uffe skrattade.
”Ja, precis som jag…”.
Mattias Hellberg tog över som sångare i gruppen efter Totta Näslunds död 2005. I övrig består bandet numera av Ulf Dageby, Nikke Ström, Håkan Nyberg och Håkan Svensson.
”Bäng bäng – full rulle! Ja, jag blev slagen både gul och blå…”
Kolla Kolla, Spisa, Bängen trålar, Ut i kylan, Ingelas sång, Barn av vår tid, Jack Ripper, Vi fortsätter spela rock’n roll men vi håller på å dö, Speedy Gonzales… åjnewåjne – så mycket bra!
Till skillnad från Eldkvarns spelning så sjöng jag med i stort sett varenda låt (det kanske ha bidragit till den här halsondan jag sitter med här och nu idag…).
Matilda var en ny röst (i alla fall för mig) som dök upp på scenen och tog sig an Hanna från Arlöv, Hon flytta ut till Bergsjön, Ge mig mitt liv nu mfl. Fantastiskt duktig var hon (även om hon ser en aning sammanbiten ut på just denna bild…).
En rolig anekdot är att en av Nationalteaterns före detta medlemmar, Anki Rahlskog, var dramalärare på Alströmergymnasiet i Alingsås när jag gick där. Tror jag hade henne som vikarie i Retorik en gång också. Skoj skoj!
”Men bara om min älskade väntar…”-tändare i natten-myz.
Nikke Ström var ju schnögg som alltid med sin cigg i mungipan och dreads i skägget.
Fin man.
Tack ska ni ha, det gjorde ni bra!
Och tackar Annika på radion som bjöd med mig på detta spektakel.
Tjoflöjt!
Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine.