Image may be NSFW.
Clik here to view.
Det sägs ju att vägen till en mans hjärta går genom magen.
Om man ska nå mitt hjärta gör man det bäst med en jävligt bra spotify-lista.
Jo, det kommer väl knappast som någon nyhet att musik har en väldigt stor och viktig roll i mitt liv. Det känns som den bygger upp mitt liv. Att låtar är som byggstenar, klossar, tegelstenar – och för varje låt som sätter sig hos en, så växer man som människa.
Inte helt otippat har jag ett par låtar som verkligen fått riktiga filmscenarion inom mig, och som inte kommer att suddas ut i första taget.
Några utav dem delar jag med mig av här.
* Billy Idol – Dancing with myself
Sweden Rock 2014. Jag fyller år och står nästan längst fram under Billy Idols spelning på Festival Stage. Sista dagen på festivalen och jag har dansat, sjungit och hoppat så mycket att jag är helt genomsvettig. En typical Sweden Rock-kille med långt blont hår och en band-tröja som är påväg från konserten stannar till och får syn på min ”Idag fyller jag år!”-tshirt.
”Fyller du år idag?” frågar han och ler.
”Ja!” ropar jag och försöker överrösta Billy.
”Då ska du få ett födelsedagshångel!” sa han och gav mig, ja – ett födelsedagshångel.
* Byrds – My Back Pages
Dåvarande radiochefen Ulf har gått bort och hans fru har gjort ett bildspel med massor av fantastiska bilder från förr med Ulf som hon visar på begravningen. Bilderna som rullar är främst från 70-talet. Gulnade, ljusfläckar, överexponerade, korniga…
Det är utsvängda brallor, brunbrända kroppar, långa hår, båtutflykter, varma klippor, nakenbad…
Allt det där till tonerna av
”…but I was so much older then
I’m younger than that now…”.
* Mike Oldfield – Shadows on the Wall
Vi har någon slags mini-fest hemma hos min dåvarande pojkvän och turas om att köa låtar på Spotify. Jag sätter på den här låten, varpå en annan kille i lägenheten som jag just lärt känna reagerar och utbrister
”Vem valde den här låten?”
”Det gjorde jag!” svarade jag.
Slutade med att det bara var vi två som stod och hängde framför dataskärmen och spelade upp låtar för varandra resten av kvällen. ”Den här!”, ”Amäh du, den här måste du höra!”, ”Har du hört den här?! Den är fantastiskt!”.
Men hela tiden återkom det till Mike Oldfield.
”Men alltså…du spelade Mike Oldfield. Hur många gör det nu för tiden?!”.
Fantastisk kväll.
* Kenny Rogers & the First Edition – Just Dropped In
Jag har just lärt känna J och jag följer med hem till honom efter en öl på kvartetskrogen i Surte.
Vi sätter oss i vardagsrummet och spelar upp låtar för varandra på Spotify, varpå han sätter på den här låten som jag själv precis har upptäckt och konstaterat att den är helt fantastiskt (och dessutom kört i mitt program på Radio 88 samma dag och försökt övertala alla mina nära och kära om hur bra den är!).
”MEN DEN HÄR?!” säger jag i chock, ger honom en panikkram av glädje. Där och då säger jag klart och tydligt till mig själv inombords:
”Han och jag – VI SKA HÄNGA!”.
Nu har vi varit nära vänner i snart tre månader och pratar fortfarande om den här låten och den där panikkramen + hur jäkla, på något vis, avgörande den var.
* Nikki Sixx – Life is Beautiful
En låt jag förmodligen aldrig hade tyckt varit särskilt märkvärdig eller bra om jag inte hade hört den i rätt stund, rätt tillfälle, rätt tid.
Sweden Rock och året är 2010. Jag har ingen festivalbiljett utan har följt med ett par vänner för att sälja t-shirts. Hälsar på några nyfunna vänner på campingen. Vet inte vad klockan är, men någon gång på förmiddagen i alla fal. Det är kallt, grått och rått. Vi fryser, är lite bakfulla och slétna. Måste duscha men det är jättelång kö till duschen på campingen. Jag fick min mens samma dag som festivalen satte igång och jag känner mig allt annat än fräsch.
”Du måste höra den här låten!” säger en av killarna i den cirkeln av solstolar vi gjort utanför deras husvagn. Han sitter med en fet bergsprängare i knät och trycker på play, och ut strömmar den här låten. Jag slutar ögonen och lutar mig bakåt i den solstolen jag sitter i, låter duggregnet landa på min nästipp, ögonlock, läppar och bara lyssnar på låten.
Det var så rätt. Just där och då.
Livet var faktiskt underbart, trots att man frös, var trött, bakis, ofräsch och hungrig på mammas mat…
* Stealers Wheel – Stuck in the Middle With You
Det är andra gången vi, O och jag, träffas och på något vis så vet jag att det också är sista gången. Vi kollar på film, Reservoir Dogs.
”Du kommer gilla den här filmen för det är din typ av musik!” säger han.
Den här låten kommer (och för första gången får jag se vad det egentligen är Greger/Robert Gustafsson och Pery/Johan Rheborg gör parodi på i det här klippet (parantes nummer två: som för övrigt är jävligt roligt!)).
Sitter och skrattar samtidigt som jag tycker det är så jäkla vidrigt och jobbigt.
O, han bara skrattar åt mig.
Vi äter varma mackor och han har lyckats övertala mig att det faktiskt är gott med ananas i. Sedan säger jag:
”Nu kommer jag bara tänka på dig och varma ananas-mackor när jag hör den här låten i fortsättningen!”, och han säger:
”Det var det finaste någon sagt till mig!”.
Ett par månader sedan så sms:ar han att han säger upp kontakten, bara för att han tycker om mig så mycket.
Trots att han sårade mig väldigt under den lilla tiden vi kände varandra så är det fortfarande honom jag tänker på varje gång jag hör den här låten.
Och Greger då förstås…