Söndag, klockan 12:30.
”Döh, det är ju skivmässa idag. Ska du följa med?”
löd ett sms från Anton när jag satt framför datorn och jobbade.
”Ja! Jag vill med!”
skickade jag tillbaka. Trotsade min förkyldning och hoppade en kvart senare in i en bil och åkte med ut på motovägarna.
Skivmässan på Kåren är alltid välbesökt av vinyl- och skivnördar. Förr i tiden var min syster och jag där varje gång det anordnades, men det var ett par år sedan. Därför kändes det väldigt fint att få besöka den igen, trots att jag inte hade några riktiga mål eller var ute efter något särskilt. Om inte annat är det alltid kul att träffa likasinnade och titta på folket som är där.
Redan vid entrén fastnade vi. Det kändes lite som att bläddra i mammas vinylskivor hemma i byn (det är tack vare henne som jag börjat lyssna på all den musiken jag spelar idag, såsom Aerosmith, The Beatles, Rolling Stones, Queen mfl.) då jag hittade massor av gamla 60- och 70talsklassiker.
Trots att var lite sena var det ganska mycket folk inne på Kåren. CD, vinyl, kassettband, böcker, dvd-filmer och mycket mer fanns till försäljning.
I vart och annat hörn stod musiknördar och diskuterade producenter och olika pressar av skivor. Det var kul att stå och tjuvlyssna lite.
Jag älskar nördar.
Som vanligt ville jag köpa massor av böcker, som den här ovan t ex. Blev dessvärre inget med det. Plötsligt tyckte jag att 150:- för en fotobok var för dyrt och började oroa mig för hur jag skulle ha råd med nästa veckas inköp av nudlar och russin.
Nåja, jag har väl namnsdags snart – då kan jag önska mig den. Eh-heh.
Trots att det faktiskt var skilsmässa och mycket folk så var det…ganska tyst inne på Kåren.
Nästa gång ska jag fråga om jag får vara DJ eller från en pedestal eller något och spela musik för besökarna. Det hade varit något!
Den, DEN DÄR Stones-singeln har jag hemma. Här kunde man köpa den för 250:-.
Tack Elisabeth. <3
Den här snubben heter Anton (som ungefär 75% av mina vänner heter nu för tiden). Jag stod och fotograferade honom i fem minuter utan att han la märke till något. Han ska få vara med mitt projektarbete också, som jag planerar att visa någon gång här på Göteborg Nonstop när det börjar ta form på allvar. Spänningen är olidlig.
Hej hej!
Några CD-skivor blev det inte för min del den här gången. För mesta är det faktiskt CD jag köper då jag spelar på olika hak i Göteborg, men den här gången var jag mer intresserad av vinyl faktiskt. Vad jag köpte får ni se i slutet av inlägget.
Kända ansikten från Molior Superum,
eller ”skumma män” med tatueringar, långt hår och mustasch.
Efter en stunds lufsande inne på Kåren kände vi oss nöjda med våra inköp och gick ut med varsin påse.
Innan vi åkte hem tog vi en sväng förbi Masthuggskyrkan och betraktade världens finaste stad från högre höjder.
Pinsamt att säga, men jag hade faktiskt aldrig varit där uppe tidigare. Det var så fint, överväldigande.
Trots att det blåste och var kallt så blev jag ännu en gång påmind om hur mycket jag faktiskt tycker om Göteborg. Stockholm må vara vackert, men Göteborg är faktiskt…Göteborg, även om det här ovan ser väldigt grått och trist ut – men det är ju insidan som räknas.
Så det så.
Jag kom hem på kvällen. Kokade mina nudlar, skärde min avokado (utan att skada mig själv) och åt för mig själv i mitt rum medan jag inspekterade dagens inköp. Det blev bara tre skivor;
Supetramp – Crime of the Century,
Simon & Garfunkel – Bridge Over Troubled Water
och Dire Straits – Communique.
Vad det kostade?
Hah, 40:- totalt. Supertramp-plattan fick jag då försäljaren inte ville växla och bli av med sina tjugolappar. Inget mig emot. Höhö.
Puss och kram, fred och kärlek!
Mvh Josefine