Holmens Rock ägde rum på The Docks i mitten av augusti. Med en grym line up av band hade man på känn att det här kan ju bli en riktig bra mini-festival. Jag menar; Hypnos, Deadheads, Spiders, Free Fall, Imperial State Electric och Hardcore Superstar. Förutom att varenda göteborgare har (eller åtminstone borde ha) en relation till någon av banden så är samtliga just…bra band.
250:- för sex stycken bra band, trots det var det faktiskt inte så jädrans mycket folk på The Docks som jag hade trott. Men det betyder ju inte att det var en misslyckad kväll – tvärtom. Synd för dem som missade kalaset.
Free Fall var ett utav de banden som spelade. Tycker väldigt mycket om dem och, som en kompis till mig sa:
”Allt Mattias Bärjed rör vid blir till guld!”,
och…ja – lite så är det faktiskt. Fantastisk låtskrivare och musiker.
Har sett Free Fall en gång tidigare, då tillsammans med Bombus och Graveyard på Storan 2011. Tre år sedan sist. Med andra ord – DET VAR PÅ TIN!
Spiders. Tjoflöjt! Tidigare samma förmiddag upptäckte jag när jag på tåget läste en artikel i Metro om Holmens Rock, att en utav mina pressbilder på Spiders var med. Väldigt liten. Väldigt, väldigt liten. Men vafan, det kändes stort ändå. Spiders framför stora rododendro-buskarna vid Surte Kyrka.
DET är coolt. SKITCOOLT.
Fick även äran att fotografera singelomslaget till Shake Electric. Kolla in låten här!
Imperial State Electric med Nicke Andersson i spetsen (oj vilken ”journalist-klyscha” det där var kände jag…) körde stenhårt med sin röjiga partyrock. Fullt ös, medvetslös.
Ni får föresten ursäkta kvalitén på bilderna. Det var fruktansvärt jobbigt ljus att fotografera i och jag fick till väldigt kassa bilder känner jag själv. Träffade en annan fotograf i diket som efter varje tur i diket (efter de tre första låtarna vill säga) tittade ned i kameran, skakade på huvudet och suckade.
”Det blir knappt något att publicera efter ikväll!” sa han besviket.
Kände detsamma.
”Dä ä bra ljus för foto idag vah?” var det en liten lullig och gullig tjomme som kom fram och frågade mig när jag hängde vid baren med mina kameror runt halsen.
”Haha, nej – det är bedrövligt!” svarade jag.
”Amäh vafan…siluetter är ju jäkligt najs asså!”
”Jo, det är inte fint. Men inte när hela kameran är full med 300 oigenkännliga siluetter…”
”…jomen säg så här…siluetter. Siluetter!”
Heh, eh. Mm.
Många kända och bekanta ansikten dök upp under kvällen. Delar ur göteborgs stora musikelit som Graveyard, Långfinger, Molior Superum, Horisont mfl. Även de så fina och omtyckta P3-profilerna Hanna Andersson och Christer Lundberg från fantastiska Christer i P3. De stod längst fram under Spiders spelning och röjde. Tyckte jag var fint.
Gamla ”avdankade” rockers fanns där också, som Thomas Silver från originaluppsättningen av Hardcore Superstar. Han hoppade av bandet 2008. Förmodligen var han väl här ikväll och kollade om grabbarna, som skulle spela senare på kvällen klarade sig utan honom.
Fin kväll var det. Under senare delen av kvällen stod jag mest och tittade ut över hamnen
och kände mig jäkligt glad att jag inte behövde ringa om skjuts, passa massor av tider för buss och tåg hemåt
- för jag visste att nu bodde jag bara sju minuter från stan. Fantastiskt.
Hardcore Superstar var sista bandet ut, men jag såg inte många låtar med dem. Samtidigt som jag gick sprang sångaren Jocke Berg efter mig…trodde jag. Visade sig att han skulle hoppa upp och klättra på högtalarna. Han är helt crazy, den där gamla målaren (jojomen, han var målare innan Hardcore slog igenom på allvar).
Tack och bock, Holmens Rock! Det var fint.
Sedan var det dags för bröllopsfotografering igen. Den här gången var det i Bärby Bygdegård i Säve. Till skillnad från förra gången hade jag bara en timmme på mig med brudparet då de enbart hade beställt porträtt tillsammans med barnen. Det var speciellt. Jag har aldrig fotograferat barn tidigare på det här sättet. Lite svårt, men jag tror ändå att det gick bra. Lillkillen fick såpbubblor av mig. Det uppskattades.
Jag har hälsat på vänner som man har på Facebook men aldrig träffat i riktiga livet.
”Det känns fint att se att även de på Facebook finns…på riktigt!” sa Marcel efter att jag varit hemma och hälsat på i hans lägenhet i Johanneberg, druckit kaffe ur två skålar, bett en bön framför Ebbot och lyssnar på Graveyard’s Hisingen Blues och The Beatles Revolver på vinylspelaren. Myz.
Det är för övrig Marcel som tagit bilden ovan.
Bubblare över ”onödigt men oh så intressant över vad jag gjort den senaste tiden”-saker.
* Har besökt kvartetskrogen nere i Surte två gånger och där blivit tipsad om bland de godaste ölsorterna jag någonsin dryckit. Tog ingen bild på’na (fick utskällning av ölbryggar-syster för det) och kommer heller inte ihåg vad den hette. Kasst. MEN, jag vet hur den ser ut – och det är ju utsidan som räknas…
* Träffat min farmor och farbror som jag inte sett på typ åtta år.
* Haft säsongspremiär för Radio JoJo – fy faen vad roligt det är att sända radio igen.
* Förberett inför kommande Konstanten-utställningen på Bagghultet. Ni kan läsa mer om utställningen här!
* Börjat bekanta mig med fler och fler Surte-bor. Än så länge är jag lite av ”Du den där nya!”, men det är fint tycker jag.
* Hälsat på min morbror på kyrkogården. Att han skulle gå och dö sju år innan jag föddes tycker jag är bedrövligt.
* Suttit på massor av internet-caféer för att maila, skicka iväg beställnignar på printar, redigera bilder och liknande. Alla de där måsten, som att fixa bredband och få in de stora möblerna i lägenheten får jag ta hand om efter Konstanten och utställningen.
* Varit jätteledsen, och varit jätteglad.
Faen vad jag saknar att skriva känner jag nu.
Kanske ska börja på den där självbiografin på riktigt nu. Det vore fint. Lite som Alex Schulmans senaste krönika för Expressen. Läs den! Den är jättebra. Kände i samma veva som jag läste den att det är inte för inte som jag gjorde den där spelningenlistan ”Om jag skulle spela in en film” som jag började på för drygt ett år sedan nu. Den är också fin.
Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine.